L tycker den var tråkig och började snabbspela sångerna. Jag säger att jag gillar den för att det är en så makalöst bra berättelse, men hon tycker att dom hade kunnat skippa sjungandet och bara berättat storyn.
Jag förslår att vi gör tvärtom, att vi tar en lördag när vi sjunger allting som för handlingen framåt. Typ “skickar du saltet” blir ett fyra minuter långt “se hit, se hit, se hit, med salt, med salt, med salt…”. Fast det är kanske inte en bra idé.
Vi kör små knyten av fasan med svartkål som stekt i smör och puylinser och rotfrukter som kokat i viltfond och medan jag lagar till allt gör L tivedscosmopolitans som är precis som vanliga cosmopolitans bara det att tranbärsjuicen är utbytt med röda vinbär från Tiveden.
Den här sången för dock inte storyn framåt alls, inte en tum.
No tags for this post.
Recept på ovanstående önskar en smålänning från en lite kommun mitt i Kalmar län.
Ska jag vara helt ärlig fixade min vilthandlare till dem. Två fasanbröst per knyte, lite shallottenlök, salt och peppar i mitten och ett knippe örter under snöret.