Nionde fastedagen. Vaknar 6 hekto lättare än i går.

Regnet vräker ner vilket betyder att mobilen bara fungerar då och då. Gör en tex-mex-lasange åt sonen med lite spaghetti pie vid sidan av. Han dricker två kannor iste till den.

Och här är en soft gammal Paul Simon-sång som fångar känslan.

Åttonde dagen på fastan. I natt drömde jag en märklig dröm om en hotell-lobby, en rulltrappa och en massa japanska affärsmän som bar sådana där små tunnor med saké.

I morse hade jag gått ned ytterligare 1,2 kilo och kände en sjuk längtan efter att få kasta i mig en kopp espresso så jag tog ett långt, njutningsfullt sniff i kaffeburken medan mitt faste-te bryggde.

Stockholm är dimmigt och insvept i en klibbig värme, eller är det bara jag?

Det här är Asha Ali.

Sjunde dagen i fastan, ytterligare 6 hekto borta, blodtryck 141/86 och 74 i puls.

Det händer så konstiga saker under en fasta. Synen förändras. Plötsligt ser jag varje enskild pixel i displayen på min mobil. Knivskarpt. Några timmar senare går det inte att läsa morgontidningen ens med läsglasögon för allt simmar.

De första två dagarna plågas man av hunger och huvudvärk men under tredje dagen börjar kroppen fatta att det inte kommer någon mat och då försvinner hungern och den börjar äta av sig själv. Om man tränar då fattar den att musklerna behövs och tar av fettlagret i stället. Efter tredje dagen har alla salter, koffeiner, tillsatser och annan skit lämnat systemet och då försvinner huvudvärken.

Kolhydrater binder vatten och när du slutar äta dem tappar du direkt ett par kilo vatten men all viktminskning från tredje dagen och framåt är på riktigt.

Det som kommer ur dig är inte särskilt kul och det är lite märkligt att det kommer något alls, men det är resterna av dig själv vilket kan kännas lite kusligt om man tänker på det.

Jag duschar och tvättar håret varje dag men är ändå oljig och tycker att jag luktar illa.

Sexdriften försvinner också men det gör inget för man är så hög på svält att man saknar den inte.

Varje gång jag fastar drabbas jag av en sjuklig längtan efter en speciell sak och ofta är det något som handlar om tuggmotstånd. Typ knäckebröd. Eller bassetts vingum, helst då riktigt gamla och sega och helst de svarta. Med knäckebrödet är det den där råg-sötman som kommer efter att man tuggat det sönder och samman.

Just nu skulle jag kunna döda för att få sätta tänderna i ett kallt, saftigt granny smith men jag går upp, kör ett varv med skivstången och mina värden är 147 över 84 och 78 i puls och jag har kastat 1,2 kilo sedan i går så jag är nöjd.

Jag är bara så nöjd.

Det här är min lunch, ett halvt glas grönsaksjuice utspätt med ljummet vatten. Just nu är femte dagen på en fasta och den är ett av skälen till att jag skulle kunna vara gladare. Alla värden är dock toppen, blodtrycket 156/83. Pulsen 80. Vikten nästan 6 kilo under ingångsvärdet och allt ska nog bli bra bara det blir målat, som hantverkarna säger.

När jag börjar äta igen tänker jag testa den här killens noll-kolhydratsdiet som min gode vän Kolhydratshitler borta i Oslo rekommenderar.