En del flickor är större än andra

brkfastart2art5biggirlsblackravensbokstupbottomfiskb-reelIMG_4691IMG_4700 IMG_4693 IMG_4696 IMG_4697 IMG_4699

Jensan kallar koreansk mat chosefri och rättfram.

Det är på pricken. Jag tror aldrig jag varit på något ställe i världen där vanlig mat ser så god och inbjudande ut.

Och Jensan, det är han den där killen i glasögon och bångstyrig lugg på omslaget som inte ser så där värst koreansk ut.

Han skriver väldigt bra och det här är på flera sätt mera en kokbok att läsa än en att laga mat ur, bland annat för att all asiatisk matlagning kräver att man ska kliva in i ett helt nytt ekosystem av råvaror, kryddor, såser, verktyg och tillbehör. I Koreas fall är det främst kimchi som man helst ska göra själv men som tar ett par veckor att få till. Får man till den blir den fantastisk men det krävs mer än kål, chili, ingefära, vitlök och jäsning. Den bästa kimchi jag ätit har varit just hemgjord av min koreanska yogainstruktör men jag har ätit den som hennes gamla koreanska mamma gjort också och mamma har en hemlig ingrediens – spad från surströmming. Den var – ahem! – speciell!

Den koreanska mamman är dessutom väldigt präglad av de svåra åren efter koreakriget och det finns en massa saker som hon vill ha på det sätt de var då, inte så som de är nu. det betyder bland annat att hon vill ha chilipasta som är ett par decennier gammal så att den oxiderat och blivit alldeles svart. Återigen är smaken – ahem! – speciell.

Någon sa att koreaner är asiens finnar. Lite större och bullrigare än kineser och japaner. Och likheterna finns där. En kille jag satt bredvid på ett plan från Seoul en gång berättade att de båda språken faktiskt är släkt, inte så att man förstår varandra men de tillhör samma språkfamilj med ett ursprung någonstans i Altaibergen i en dimmig forntid.

Men nu kom vi väldigt långt bort från Jensans bok. Köp den och börja med kimchi. Det är för Korea vad ketchup är för USA fast mycket trevligare. Korea ÄR kimchi och faktum är att landet är insvept i en miasma av kimchi. Man kan se den när man kommer in för landning. Den ser ut som ett lager av smog upp till 4 000 meters höjd men den är inte någon smog, det är bara kimchidoft.

Love it!

Nu spelar vi något passande på det.

                                                .

No tags for this post.

Någonting att kasta i vår glödheta wok

egypt gun gungorna honkers paris pillowws redleg regn seafarwell tokyo2vide5vide6vide1vide3IMG_7300

Killen i kinesbutiken visste förstås precis vad han gjorde för han frågade noga ut mig vad för spis vi hade innan han gav mig den wok han tyckte vi skulle ha och förklarade hur man skulle sköta den.

Det märks. Den börjar faktiskt glöda på induktionshällen om man inte passar den.

Honey är överlycklig och säger att för första gången kan hon laga wokat som faktiskt smakar wokat och inte kokt.

Och så hittar jag henne till sängs med Videgåprds kokbok och hon lyser och säger att den är underbar och att hon faktiskt kan tänka sig att laga allting i den.

Så där satt vi några timmar senare och vi diskuterade vilken kinesrätt som var i mest behov av en varumärkeskonsult, “vattenkokt fisk” eller “kyckling med underlig smak”. Honeys kandidat är “eldexploderande njurblommor”. Vi hittar några till som är tänkbara kandidater, “fiskdoftande aubergine” och “myror som klättrar i ett träd” och det kan förefalla som sjukt konstiga namn, men ärligt talat, i jämförelse med “sjömansbiff”, “pytt i panna”, “Janzons frestelse” och “flygande Jakob” kan de bara ställa sig i ledet.

And here we go!

I går eftermiddag var hon nere på Kina Li och kittade upp sig.

Musik. 20 år sedan idag.

     .

No tags for this post.

Ansiktet mot himlen på övre Östermalm

pearls pool sari sisters stranden swim tokyo1 tvätt upskirt ussrvide2vide4vide5IMG_4282IMG_4285IMG_4294IMG_4295

Jag säger att Videgård signerar sin nya sichuan-kokbok på Asplund idag, ska vi inte gå dit och köpa den, så det gör vi.

“Facing Heaven”.

Varför Asplund, undrar Honey. Jag säger att det troligen är för att omslaget är skitsnyggt.

Solen skiner men det är sjukt kallt och först stannar vi på And Other Stories och köper solglasögon åt Honey. Hon hittar ett par i svartvitt som är nästan lika snygga som mina gamla Die Hippie som vi båda älskade och som en av mina döttrar slarvade bort. Så kan det vara med solglasögon och döttrar. Man får ta det i farten.

Vi hälsade på Erik och sedan kom Gunnar och efter honom Benke och Honey frågade om Erik känner alla och jag sa att Stockholms gamla punkkontingent är ett väldigt tight grupp människor som fortfarande håller kontakten. Och så diskuterade vi om Erik hade släppt boken eller gett ut den. Jag vet, Guillou säger att man ger ut böcker och det enda man släpper är fisar men jag tycker nog att om man inte är förläggaren så släpper man boken.

Vi gick på Eggs Inc. Sådär, tyckte jag. Honey tog en äggröra med tryffel som inte smakade tryffel och jag tog ett egg benedict på 64-gradersägg men utan bröd och lite av poängen med en egg benedict är ju att låta brödet suga upp allt det gotta från ägg och hollandaise. Dessutom, ska man stila med något som 63-gradersägg så ska dom verkligen vara 64 graders och det här hade fast gula men flytande vita och jag ser gärna att mina pocherade är tvärt om. Njaa.

Men solen sken fortfarande även om det var kallt.

Inne i matmarknaden i Sturegallerian hittade vi karréracks av iberocogris och vi tog tre och åt dem ihop med sonen efter att Honey tagit dem till 71 grader.

Nästan till perfektion, säger hon och serverar dinkelrisotto till.

Det var på det hela taget en väldigt bra lördag och då har inte ens tagit upp att jag rensade avloppet till handfatet också.

Musiken till det.

.

No tags for this post.

Några av de saker jag bryr mig om just nu

outlook ring robber roseburn shotgun skate tunnel mini mod nudeIMG_4235

När solen skiner över Folkrepubliken Södermalm tar jag en lång promenad ner förbi Kina Li där jag handlar risvinäger, ljus soja och ark av rispasta som Honey planerar att göra färska vårrullar av och jag träffar en gammal chef, tittar in på Picard utan att handla något annat än två påsar djupfrysta bagels och sedan tar jag en lätt lunch på stans kanske bästa men definitivt bisarraste suschihak Akki, tre platser i fönstret och två vid baren, omöjlig techno i taket och personal som verkar gå på något starkare än wasabi.

Det är från vänster, picklade minioctopus, seared tuna och deras kimchi.

Efteråt går jag på glassbaren mitt emot och tar deras teheran-glass på pistagenötter saffran och rosenvatten.

Livet kan vara ganska bra i Folkrepubliken Södermalm.

Puss på er allihop!

                                             .

No tags for this post.

Inte ens en liten atombomb på Wardour Street

skullneonsundaypark swinglegs umbrellaz umbria vallmo zimmerezIMG_4134IMG_4141IMG_4143IMG_4145IMG_4148IMG_4153IMG_4156IMG_4158IMG_4159IMG_4161IMG_4164

Vi går på Nobu.

Jag tittar på bebisen som har klänning och säger att det nog är första gången hon ser ut som en liten flicka och inte som en liten bebis.

Inte undra att hon får hela stället att haverera.

Det är henne alla servitörer svärmar runt och vi får liksom påminna dem om att det var drinkar till oss de skulle hämta, två watermelon martini, en  litchi martini och en spicy tangerine!

Om ni har koll på Nobu vet ni att det är en global kedja av väldigt snoffsiga mathak som serverar japansk-peruansk mat, ägda av Nobu Matsushita och Robert DeNiro och som lyckas väldigt bra med att hålla nivån trots att det är en kedja. I kväll är vi på Nobu Park Lane och svingar våra chopsticks med utsikt över Hyde Park.

Efteråt när vi summerade frågade Honey om det inte var så att den första rätten vi fick in också var den bästa, en sashimi på yellowfin tuna med jalapeno. Jo, kanske men det var också väldigt trevligt att bli påmind om hur god sushi kan vara när den är riktigt bra vilket bland annat betyder att dom gör riskudden under fisken liten precis så som den ska vara. Jag älskade också salladen på spenat med parmesan och tryffel även om just parmesanen kanske var det mest o-japanska vi åt på hela kvällen. Jag menar ost! Det är ju rutten mjölk. Ingen japan skulle kunna tänka sig äta det.

And the drinks kept coming.

Tänk på det, gå alltid på fina restauranger tillsammans med söta små flickor för ni kommer att få alla uppmärksamhet ni vill ha av personalen.

Vi åt kuber av hårdfriterat ris med råbiff på bukbitar av tonfisk, små tacos med krabba eller tonfisk, tempura på black tiger räkor med olika såser och tempura på hummer med wasabimajo och så åt vi deras svarta torsk med miso som kanske är deras signaturrätt och som Phil anser vara en av matvärldens stora klassiska anrättningar.

Det var Phil som föreslog efterrätten, espresso martinis! Det är faktiskt en utmärkt efterrätt.

Han och Sofia skulle vidare på något, men jag, Honey och bebisen åkte hem och dog.

London kan ha den effekten.

.

No tags for this post.