Ankor och andra problem som ska lösas

valIMG_4434

L frågar vad vi åt.

Jag svarar att vi gjorde en anka och undrade om vi gjorde en hel, för det är en befogad fråga. Hel är ankan en svår fågel. Den passar liksom inte på någon ledd. Brösten är för stora för en person men inte tillräckligt stora för två och trots att ankan är större än den genomsnittliga kycklingen känns det som låren är mindre. De är i alla fall långa och konstiga och ska oftast långkokas för att inte komma över som lite sega, medan brösten direkt blir torra och trist om de får tre minuter mer än rosa.

En knepig fågel.

Jag säger att det är därför fransmännen sällan serverar den hel utan de tar bitarna var för sig, brösten till något elegant uppskuret, hjärtan i en frikassé, låren i en cassoulet där de knaperstekts ovanpå bönorna.

Och så berättar jag om den gången när A och jag landade i Paris mitt i juli när staden bakade i en värmebölja och vi råkade hamna på ett ställe som hade just cassoulet och gjorde misstaget att ta det och den natten bodde vi på ett billigt hotell utan air condition och när bönorna började ta ut sin rätt hängde våra mökar som ballonger i den stillastående luften och jag fick gå upp och dribbla ut dem genom de franska fönstren som de var basketbollar.

Då tittar hL på mig och frågar om jag varit i Paris med andra kvinnor än henne och jag säger som det är, ja, flera stycken. Jag är en gammal man. Jag har varit runt kvarteret.

Så jag går snabbt tillbaka till den aktuella ankan och säger att vi åt den med kinesiska äggnudlar, hoisinsås och färsk koriander och så drack vi mörkt öl till.

Då frågar hon varför jag postat bilder på strandade valar.

Jag svarar att hon inte ska tolka in något i det. Inget alls. Jag tyckte bara det var en bra bild.

Precis som den här. Den är en bra låt, enbart. Tolka inte.

No tags for this post.

Bloggtoppen.se