Posts Tagged ‘LCHF’

Sista frukosten på Gran Canaria

måndag, december 21st, 2009

DSC00441

DSC00495

DSC00454

DSC00453

DSC00451

Hon springer, jag kör yoga och vikter. Hon gillar Center, jag 70%-ig mörk. Hon jagar kalorier, jag kör low carb high fat. Vi bråkar ständigt om diet och det går inte att slå henne med forskning och medicinska rapporter eftersom hon säger att alla är köpta av någon, oavsett vad de säger. Jag förklarar skillnaden mellan snabba och långsamma kolhydrater, mellan blodsocker och ketoner. Hon säger att det enbart handlar om hur många kalorier man petar in och hur många man plockar ut.

Så bitchar vi på.

Från frukosten och framåt. Men där kör jag den hårda linjen med ägg och bacon, lufttorkad skinka, lax och ost. Gärna en rejäl bit av deras lokala blåmögelost och en sak verkar vi i alla fall vara överens om, nämligen att man gör klokt i att ta det riktigt försiktigt med juicerna. Och sedan huggs vi om brödets vara eller icke vara.

Dom kallar det för ett spahotell, men i stort sett alla de andra gästerna är överviktiga och drar åt det sorgliga hållet. Gymet är bra, men under veckan är jag och kvinnan i leopardbinini de enda som använder det seriöst. De andra går till supermercadon för att handla dricksvatten, vi går dit för att handla cava och pistagenötter som vi petar i oss på balkongen medan vår hud absorberar after sun.

När jag kommer hem väger jag mig och ligger på plus minus noll. Om det inte varit för skumbilarna hade det varit minus. :-)

Vi firar det med något sublimt.

Jonas Karlssons minneslunch

måndag, december 7th, 2009

DSC00398

Joel konstaterar att dom lyckats få mangolden al dente och på samma gång överkokt men Joel har alltid så höga krav. Till vänster ligger en sallad på savoykål och paprika, till höger grillade marinerade zucchinis och så har jag öst på en dressing som verkar fet och som jag hoppas är det och inte enbart innehåller emulgeringsmedel. Köttgrytan fanns i två versioner, kalops och gulash. Regeln är att alltid undvika maträtter som innehåller mer än en smakförhöjare för de som gör det har troligen något att dölja.

Det är vår nya tradition, första måndagen i varje månad äter vi Jonas Karlssons minneslunch och bitchar om fett och kolhydrater. Han var vår egen lille kolhydrats-hitler och har dragit upp sina tältpålar och emigrerat till Oslo, flickvän och en karriär i godisbranschen. Hans tumregler för lunchen var att inte äta något som var vitt och inte äta något som växt under mark men nu när han är borta kan vi faktiskt kosta på oss lite förbjudna njutningar som morötter då och då medan han frossar i fiskekagor.

Vi har bara hans Happy Socks kvar.

DSC00411

Den här låten handlar om något helt annat.

Desperata motåtgärder mot decembermörkret

söndag, december 6th, 2009

DSC00418

DSC00420

Just nu smyger sig mörkret, kölden, regnet och lågkonjunkturen in i psyket och det kräver motåtgärder, så jag brassar en rejäl brunch åt oss.

Har ni tänkt på hur en massa saker som man alltid köper bara blir så mycket bättre om man gör dem själv? Apelsinjuice till exempel. Det här är två sicilianska blodapelsiner och en halv grapefrukt i varje glas och co-stars är, från vänster, en opastöriserad brie och en opastöriserad Fourme de Ambert som är en komjölkost med roquefort-mögel, små rostade kronärtskockor, turkisk paprikaröra med valnötter, baklava, västerbottenost, knallgult danskt tandsmör, danskt rågbröd, portugisiska sardiner i citron, bakade tomater, rostad fänkål, franskrostat kaffe, den egenpressade juicen och på våra tallriktar, scramblade ägg med champinjoner och i sonens fall, nystekt bacon. Baklavan och blåmögelosten är de stora hittarna men som vanligt när jag är inblandad är det för mycket av det mesta.

Mariancila som är i stan för en kurs i kinesisk mat ur ett medicinskt perspektiv säger att dom har både Atkins och LCHF i traditionell kinesisk medicin, bara att det heter andra saker där, saker som ”för mycket yin”. Jag säger att jag vill kasta fem kilo till och hon säger att det kinesiska rådet är att fortsätta som jag gör och undvika kolhydrater.

Och så bråkar jag om Clash och dom säger att ”Rock the Casbah” är deras finaste stund men jag säger aldrig, att det var början till slutet och de såg ut som wankers i de där uniformerna, att Strummer sjöng som en säl och att det alltid var Mick Jones som var The Clash. Hör här bara.

Hjälp, jag har blivit Anna Anka!

torsdag, september 17th, 2009

GPB

I takt med att jag har viktat över mot proteiner och fett  senaste veckan har jag blivit lite korkad.  Plötsligt är portkoder och bankomatkoder bara borta. I tisdags missade jag en bokad lunch. Som min lunchkompis Thomas uttrycker det, ”utan kolhydrater får du ett långsammare CPU”.

Riktiga bodybuilders säger att en bit in i en strikt LCHF-diet blir det problem att göra ”komplexa saker” och med det menar dom saker som ”lägga brev på lådan” eller ”gå i svängdörr”. Riktigt där är jag inte, men jag har definitivt Anna Anka light.

Så jag äter faktiskt ett äpple och ett rosmarinkyddat breadstick från Wilmas just nu och tröstar mig med att det finns piller mot Anna Anka-effekten. Så jag svänger förbi Budo & Fitness och kommer därifrån med en burk gråbruna som ska boosta energiförbränningen så att hjärnan får lite mer bränsle och en burk mörkbruna piller som påstås motverka trötthet och den känslan av slitenhet som infunnits sig på andra veckan med Hundredpushups.com.

Rapport följer.

I morgon kör jag söderut för att tanka proteiner på Magnus Kött i Nyköping och för att möta mitt privata ”Grosse Point Blank” nere i Småland.

Jonas säger…

onsdag, augusti 5th, 2009

Creatine

 …att han är skeptiskt till kreatinet, att det bara band ett par liter vatten runt musklerna och att det var därför de blir kralligare och man ser mer pumpad ut. Så jag säger hmmm och tar en paus, det blev två vätskedrivare i stället för aminosyrorna i går morse men det verkar inte påverkat min vikt alls.

Jag har däremot blivit varmare. Delvis tror jag det beror på yogan, för jag har börjat köra yogaandning även när jag kör vikter. Tidigare, när jag fastat har jag blivit kall. Fingrar och tår som istappar. Nästippen som stål. Hela jag allmänt frusen. Men en sak som ketos-dieten påstås åstadkomma är att när man bryter ketosen och börjar äta normalt igen så kickar kroppens ämnesomsättning igång i en högre växel och det är vad jag hoppas har hänt.

Jag tror det är förklaringen med det kan också bero på att jag träffade Magdalena Graaf i hissen nyss. Hon hade ribbat linne och avklippta jeans och vi pratade – surprise – mobiltelefoner.

Om att äta ål, bränna fett och annan ångest

söndag, augusti 2nd, 2009

eel

Jag vägde 99,2 i morse. Första gången jag klockar in under 100 utan att ha fastat mig dit. Hurra lchf! Jag borde vara glad men är det inte.

En gång fick jag en flatrökt ål i julklapp. Den blev liggande till juldagens kväll då jag hittade den bakom kalkonen och tänkte, javisst, och gjorde en macka med äggröra och ål på vört. Och eftersom den blev väldigt god gjorde jag en till och var extra generös med ålen.

Den natten vaknade jag i vargtimman med dödsångest.

Det ligger inte för mig normalt. Jag är en person som vanligtvis sover som en liten spädgris om nätterna. Man kan förflytta pansar utan att jag vaknar och en gång i Japan sov jag rätt genom en jordbävning. Men nu kallsvettades jag, kände dödens iskalla fingrar runt strupen, det var fruktansvärt.

När något sådant här händer är den traditionella freudianska modellen att söka en psykologisk förklaring, vad är det i mitt liv som utlöst ångesten? I själva verket var det bara ålen. När du bränner mycket fett lösgörs ångestframkallande slaggprodukter i ditt blodsystem. Det handlar inte om barndom, trauman, oförlösta konflikter, bara om kemi. Något har ändrat sammansättningen på den soppa som hjärnan simmar i och därför mår du annorlunda än du brukar. Testa själva att äta ål innan ni går och lägger er får ni se.

Jag tänker på det här nu när jag går genom perioder av fettförbränning. Just nu gör jag mig av med fett som dök upp under studentåren och det är givetvis skönt, men det är också lite äckligt. Tänk dig själv att du skulle äta en 35 år gammal pizza för det är exakt vad jag gör, jag bränner upp synder jag lagrade på mig på 70-talet. Visst kan man få ångest enbart av den tanken.

Och det andra jag tänker på är hur effektivt kilona rasar bort när man har problem i sitt förhållande. Bråka och må dåligt är alltid bra för vikten. Men det jag undrar är om det inte kan vara tvärtom också, att det är viktminskningen som leder till krisen, att systemet plötsligt överlastas av en massa ångestkemikalier och måste slå, slå hårt och göra det mot något där det gör ont och få saker gör lika ont som just i känslornas fight club.

Det är då man sätter sig och lyssnar på ”Death of a Ladies Man” tio gånger på raken tills det är som i ennan sång, det kommer en välsignelse från himlen och för en sekund blir du botad och själen finner frid och  då bestämmerdu dig för att fortsätta.

Och sedan tar man ett kilo till.

18 månader med GI och LCHF

måndag, juni 29th, 2009

dsc_1193mini1

Innan hon åkte mailade hon den här bilden och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag tycker om den, men det hemska är att jag gillar bilden här under också, den som är drygt två år gammal och innehåller ytterligare 40 kilo mig.

imgp0071

Scott tittar på mitt körkort och säger att fotot och jag är som två helt olika personer och en kväll frågar hon varför jag tillät mig självs bli så fet. Tillät? Det är inte så enkelt. Jag gillade det. Jag brukade säga att få män har haft priviliegiet att få korrumpera en lika sexig kropp som min en gång var, men sanningen är att jag aldrig haft en särskilt bra kropp. Som tonåring var jag en sparris och de sista kilona bukfett som jag gör mig av med nu kom tidigt. De är resterna av pizzor med stora stöl som jag petade i mig sent 70-tal. Men i takt med att jag blev stor kom pondusen. Jag tyckte om att ta plats. Det hjälpte mig att övervinna min småländska blyghet och gjorde det lättare att ta en scen, att stå inför en publik. Och Hugh på London-kontoret tyckte ”You´re just like me, big and loud!”

Alla beskriver alltid tjock och stor som något enbart negativt, men det var det aldrig för mig. Tvärtom. På många sätt var det BRA att vara den jag var för två år sedan.

Till sist var det kroppen själv som sa från, inte jag.

Jag körde yoga igen i morse, efter att inte ha varit där på sex, sju dar. Det märkliga var att positionerna liksom satt sig i kroppen under vilan och allt gick lättare, smidigare och rörligare ända tills Lisa kom förbi, märkte att det gick för lätt och gav mig en ny position som inte var något kul alls. Bitch!

You know I need a small vacation.

På spaning efter den ketos som flytt

onsdag, juni 24th, 2009

fat

Det verkar vara en skön bok. Mårten som envist vägrar att gästblogga här tipsade om den. Jag kastar in den mest för att jag tycker omslagskotletterna är så vackra.

Jag är tillbaka på normalvikt nu. Det verkar vara så att kolhydrater binder vätska vilket gör att när man börjar äta dem så går man direkt upp ett par kilo. Det positiva är dock att när man slutar med kolhydraterna så behöver man bara springa lite på toaletten för att bli av med dem. Nu siktar jag på att bli av med tre fyra kilo till och sedan stabilisera mig där för det är vad hon vill och då får det bli så. Hon sa det på ett sådant sätt att det inte var läge att argumentera.

Min extrema diet före midsommar fungerade okej, men var inte någon total succé. De första 12 dagarna gick utmärkt, men fan vet om jag fick igång någon riktig ketos. Bara ett par tre dar i så fall, innan öl och jordgubbstårtor raserade allt.

Här är en bra blogg om mat och hälsa som Jonas tipsade om, Kostdoktorn. En överdriven fixering vid bacon är aldrig fel.

Idag ska jag luncha med döttrar och deras pojkvänner och jag har lovat att uppföra mig.

Ett äpple till Midsommar

onsdag, juni 17th, 2009

 

Jag gillar äpplen. Det är den ursprungliga förbjudna frukten och det finns något extremt sensuellt i att ta ett rejält, kraskande bett ur ett äpple. Titta bara på den råsexiga scenen i ”300″ där spartakungen Leonidas kliver runt bland alla döda perserna och äter äpple. Det är för övrigt den enda scenen i den här filmen där man spontant känner något för de där fascistoida spartanerna. Förutom den är det Xerxes och de piercade, sybaritiska, multikulturella perserna som vinner min sympati rätt genom.

Fast idag delade jag hiss med Jonas som är den ende på det här stället som är mer LCHF-spartan än vad jag är och inför en hiss full med kundserviceflickor spände han ögonen i mig och sa ett anklagande ”Äter du äpple?”. Öööh, bara ett, stammade jag och förstod att det nog var mitt sista äpple på ett tag.

Just nu återstår bara ett möte. I morgon går jag på yogan igen och sedan drar jag till Höga Kusten några dar.

Glad Midsommar allihop! Fundera bara inte för mycket på varför jag valt just den här åt er:

Fem dar kvar till Ketosland

lördag, juni 6th, 2009

Allt händer spontant nu. I lördags drack jag ett glas rosé och bestämde mig för att inte dricka några fler och nu är jag en vecka in i en ketosförberedande diet. Jag äter inga kolhydrater, inget socker, ingen alkohol, inget mjöl, i stort sett ingen frukt och maxar fett och proteiner. Under den här tiden ställer kroppen om sig från att bryta ned kolhydrater till blodsocker och i stället börjar den bryta ner fett till ketoner.

Väl där stryper man fettintaget och äter enbart proteinerna och då, mina vänner, får kroppen panik och börjat ta av det fett som finns på lagret. Det formligen smälter bort, man luktar ammoniak och ska inte hålla på längre än 12 dar för levern tar en massa stryk och det är också skälet till at man ska låta bli alkohol och sånt.

Den enda nackdelen jag märkt hittills är lite dåligt humör. Mina arbetskamrater har också märkt det. Träningen går dock lysande vilket är en av fördelarna med den här dieten, det ska gå att bygga muskler samtidigt som man bränner fett.

Fick just det här mailet från en kompis som tog dieten hela vägen. Han skriver:

 ”körde den i tre veckor. när jag plockade bort fett från maten för 8 dagar sedan ramlade sakta fem kilo av. gott nog. bröt idag med en macka, ett glas vin och en pinnglass, till räkorna då. inte kulinariskt, men himmelskt på något sätt ändå. började bli så
in i helvete trött på tonfisk.”

Själv har jag 17 dagar kvar på dieten och fem till ketosen ska sätta in.

Under tiden, en sång.


Bloggtoppen.se