Citatet i rubriken är Nigel Slaters. Ibland räcker det med en enda mening som den för att man ska bli knockad och hans”Kitchen Diaries” är full av dem. ”There is much pleasure to be found in a pear on a cold winters day, with it´s crisp flesh and sweet, nutty juices” är en komplett mening som man inte behöver tillägga något till. Den säger allt. Den räcker.

Det brukar påstås att Nigel, som är kock, inte författare, är Elizabeth Davids arvtagare. Visst är han det. Titta på omslaget ovan. Titta på bordet. Titta på grytan. Titta på vinglasen. Det är hela den mytologi om det rustika lantkökets enkla men hederliga mat som Elizabet David skapade en gång i tiden. Tillhör ni dom som får tårar i ögonen av att läsa beskrivningen av välkomstmåltiden på sidan nio i ”Ett år i Provence” så har ni redan köpt den här myten. Andra kokböcker fokar på att ge oss paradrätter att stajla med, Slater hjälper oss att hitta magi i vardagen. Hel rostad vitlök, surdegsbaguette, en lagrad hårdost och en persika till. Det är hela måltiden. Den är oslagbar. Varma aprikoser med pistagenötter. Det räcker, du är hemma där. Kycklingvingar med citron och krossade pepparkorn. Frusen youghurt med rostade rabarber. Det är så lätt, så enkelt, så genialt och så gott.

Ingen annan kokbok har gett mig lika mycket glädje på decennier och jag läser den i små bitar med en stigande oro inför den dag då jag läst ut den.

This entry was posted on fredag, april 24th, 2009 at 18:51 and is filed under Läst och sett. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.