Just nu smyger sig mörkret, kölden, regnet och lågkonjunkturen in i psyket och det kräver motåtgärder, så jag brassar en rejäl brunch åt oss.

Har ni tänkt på hur en massa saker som man alltid köper bara blir så mycket bättre om man gör dem själv? Apelsinjuice till exempel. Det här är två sicilianska blodapelsiner och en halv grapefrukt i varje glas och co-stars är, från vänster, en opastöriserad brie och en opastöriserad Fourme de Ambert som är en komjölkost med roquefort-mögel, små rostade kronärtskockor, turkisk paprikaröra med valnötter, baklava, västerbottenost, knallgult danskt tandsmör, danskt rågbröd, portugisiska sardiner i citron, bakade tomater, rostad fänkål, franskrostat kaffe, den egenpressade juicen och på våra tallriktar, scramblade ägg med champinjoner och i sonens fall, nystekt bacon. Baklavan och blåmögelosten är de stora hittarna men som vanligt när jag är inblandad är det för mycket av det mesta.

Mariancila som är i stan för en kurs i kinesisk mat ur ett medicinskt perspektiv säger att dom har både Atkins och LCHF i traditionell kinesisk medicin, bara att det heter andra saker där, saker som ”för mycket yin”. Jag säger att jag vill kasta fem kilo till och hon säger att det kinesiska rådet är att fortsätta som jag gör och undvika kolhydrater.

Och så bråkar jag om Clash och dom säger att ”Rock the Casbah” är deras finaste stund men jag säger aldrig, att det var början till slutet och de såg ut som wankers i de där uniformerna, att Strummer sjöng som en säl och att det alltid var Mick Jones som var The Clash. Hör här bara.

Tags: apelsinjiuce, Atkins, Fourme de Ambert, LCHF

This entry was posted on söndag, december 6th, 2009 at 16:43 and is filed under GI - a success story, Lagat där hemma, Vänner och Fiender, Wellness. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.