Mårten gör kalla kinesiska nudlar med böngroddar, vårlök och en sås på ljus soja, mörk soja, kinesisk vinäger, chiliolja, sichuanpeppar, sesamolja och sesampasta som inte är GI-korrekta men grymt goda med en lång komplex styrka.
Jannes hustru Lotta har länsat slakteributiken i Nyköping på Aberdeen Angus som är samma sak som Black Angus men som inte riktigt anses vara lika fint. Det är entrecote med benet kvar, clubstekar, t-bones och något som dom kallar för biffklubbor som dom bara styckar åt vänner och nära. På bilderna ser de ut som lammkotletter men det är de inte, de är STÖRRE. Jag uppgraderar till en sådan på 700 gram och det är det enda jag äter den här kvällen.
Ilja hoppar på mig om ölen. Vad tyckte du? frågar han.
- God!
- Ja, men vad luktade den när du tappade upp den? Banan? Smörkola? Hund? Sur gammal matta?
- Den … öööh … luktade …öl?
Den allmänna uppfattningen är att det amerikanska alet är bättre är det engelska och det är lite fylligare med en bra bittersmak, den det engelska är mera komplext och smakar längre. Under kvällen går det åt ett fat av det första och nästan ett helt av det andra.
Straxt före midnatt sms:as vi. Jag står ute på gårdsplanen och ser stjärnorna och en planet. Månen står lågt och det är lite dimma över åkrarna runt omkring, underbart vackert som en film, som ”Field of Dreams” där alla basebollspelarna som kommer ut ur majsen tittar sig omkring och undrar om de kommit till himlen. I det här fallet skulle de fått svaret att nej, de var i Östra Färs Härad. Allt är väldigt vackert och jag känner så väldigt starkt att jag borde ha henne hos mig.
Ingen sång kan göra känslan rättvisa, så ni får tänka er fem minuters tystnad och månsken här.
Tags: Aberdeen Angus, microbrew, nudelsallad, öl