Spaghetti Bolognese eller kort och gott spagbol är vardagsmat. Om jag var din hemmafru utnämde den till kökets svar på missionären, ett regelbundet återkommande inslag i vardagen som de flesta vuxna lärt sig hantera men som många av oss vill variera. Hon föreslog att vi skulle testa att ta med en morot.
Alla varianter är inte lyckade. Heston Blumenthal injicerar sin ”perfekta” bolognese i kycklingembryon. Jag är tveksam. Världens hårdast arbetande Cecilia svär att cashewnötter och fetaost måste ingå. Jag blir ändå mer tveksam – kom tillbaka kycklingembryon, allt är förlåtet. Folk med minsta aning italienskt påbrå anser sig alltid veta exakt hur den perfekta bolognesen ska göras och det är påfallande ofta utan tomat men med rödvin och kanske möjligen lite tomatpasta, pancetta och kött som fått koka sönder i stället för köttfärs. Och där är jag inte så tveksam.
Själv gjorde jag något hädiskt nyss när jag hade typ 3 hekto köttfärs över. Jag tog en burk hoisin-sås i stället för tomat. Resultatet S E R ut som en bolognese, fast kanske mycket djupare, vackrare röd som om jag hällt på en halvpanna tegelfärgat vin och smaken är söt och bönig på ett distinkt kinesiskt vis. Jag kommer att servera den ovanpå ett litet berg av nykokta feta vita asiatiska vetenudlar och hacka massor av färsk koriander över.
Och eftersom jag totalt snöat in på The Cure får ni den här beviset för att de är ett av de stora romantiska banden:
Vill inte vara den som är den men är det ändå: det är inte Heston som injicerar sås i embryon, det är kocken han pratar med i Bologna.
Helt riktigt. Jag står korrigerad.