Det här är min lunch, ett halvt glas grönsaksjuice utspätt med ljummet vatten. Just nu är femte dagen på en fasta och den är ett av skälen till att jag skulle kunna vara gladare. Alla värden är dock toppen, blodtrycket 156/83. Pulsen 80. Vikten nästan 6 kilo under ingångsvärdet och allt ska nog bli bra bara det blir målat, som hantverkarna säger.
När jag börjar äta igen tänker jag testa den här killens noll-kolhydratsdiet som min gode vän Kolhydratshitler borta i Oslo rekommenderar.
Precis som Meatloaf sjunger i visan är det kallt och ensamt djupt inne i natten och det gäller i synnerhet om man väntar på en försenad Ryan Air-kärra från Spanien, fullastad med mer eller mindre sönderslagna bacon-barn.
Bacon Junior och hans syster S har varit två veckor hos sin mamma. Hela vägen hem till STO bråkar dom. Dom vet allt om mig, så jag gissat att M gjort sitt jobb.
Jag säger till S att jag inte vet något om hennes privatliv trots att hon vet allt om mitt.
-Det beror troligen på att jag inte fläker ut det på Internet som du gör med ditt, väser hon från sin shotgun-plats och vad svarar man på det?
Hemma på Söder får han amerikanska pannkakor med lönnsirap. Jag frågar om han vill ha blåbär eller bacon och gissa vad han tar?
Han är ju min son, även i sönderslaget skick.
Den här veckan blir det dock heavy manners.