Vi tar en dag till i naturreservatet och sedan kör vi till Ingmar och Ann-Marie. Dom bor i den gamla lanthandeln mitt emot den gamla skolan som jag brukade bo i och nu placerar dom L och mig i det gamla fryshuset som är nästan lika najs som Davids svinstia var.

Vi sitter bakom huset, på terassen och tittar ut över åkrarna bort mot Hoby.

Ingmar har satt ihop en ostbricka från Vilhelmsdal. Han har något ihop med dom för när dom kör sina ostar till Stockholm är det han och Mattias Dahlgren som får dem hemlevererade och nu förklarar han att han gjort någon deal med gårdsmejeriet som går ut på att ostarna ska vara med på en blogg och jag säger, now we are talking! Korrumpera mig mer, mer, mer!!!

Det är hur som helst en vitmögel, en rödkitt, en blåmögel och en hårdost, alla gjorda på lokal getmjölk, men vi började med en sallad på späda rödbetor och babyspenat och sedan en stor helstekt torsk som sålts med ett intyg att dem var korrekt fångad i en av de zoner där det fortfarande går att ta torsk och den är skönt för den är perfekt och skivorna av vitt fiskkött släpper precis från varandra när vi tar den.

Efteråt blir det hallon och choklad och Ingmar frågar om vi vill ha en curacao från 50-talet och det kvittar att det inte är något speciellt med den för det är bara en apelsinlikör som råkar vara gammal.

Som den här.