Archive for juli 5th, 2010

Fredagkväll och lördagmorgon i Sörgården

måndag, juli 5th, 2010

Vi kör ner till Bullerbyn. Claire och Johan är där, på besök från Melbourne. Tvååringen heter Leon efter Kings of Leon. Jag talar om för Beth som är fyra att hon ska vara glad att mamma och pappa inte gick på Queens of the Stone Age också.

Ån flyter lugn och mörk och vattnet luktar nyfångad abborre och myr. Vi äter fisk från Nabbens Rökeri på uteplatsen och deras gravade lax är underbar. Johan häller upp vitt vin och Claire säger att det kommer från en gård en kilometer från deras hem.

L blir kär i den gamla byn som är skönt förfallen i en sorts stadsbebyggelse för ladugårdar och vi stannar till utanför Birgers föräldrahem och ser knappt verandan för allt det gröna. Alltihop är k-märkt. Ute på åkern skuttar ett rådjur. Borta i ån passerar två somailer på vattenscooters.

Efteråt åker vi till IKEA.

På spaning efter den mat som flytt

måndag, juli 5th, 2010

det här är mina rötter. Här låg Kullbergs Livs. Dom hade aldrig råd att skaffa frysdisk, men räddades av skolan eftersom dom började sälja både lösgodis och lösa cigaretter.

Här låg Systrarna Perssons Bageri som var stället för matbröd. Deras oslagna limpa var oslagbar.

Wickbergs har flyttat till nytt hus. Det gamla är rivet, men dom gör fortfarande tårtor och söta kakor och dom har tagit över den oslagna limpan, men den är inte som förr säger gamlingarna som minns och ruskar på sina huvuden.

Begravningsyrån var tidigare fabrik för Bröderna Edlunds Charkuteri. Dom var grymma på allt som hade med husmanskost att göra och exporterade sina isterband till Operakällaren innan de blev uppköpta av ICA som la ner tillverkningen på orten och installerade frysdiskar.

På mejeriet kunde man få sommarjobb. Då fick man gå och vända på ostar vilket var precis lika roligt som det låter, men härifrån kom också mjölken som Svenne Hultgrens morsa sålde i sin mjölkbutik. När den stängde fick hon jobb på matbespisningen i skolan.

Den här låten har inte ett dugg med inlägget ovan att göra, men kanske har den det lite ändå.

Nu tror jag att jag blivit lite kär igen

måndag, juli 5th, 2010

Det finns tillfällen när man bara blir totalt förälskad i något och känner att det här måste jag äta för att det i varje fall finns någon, någonstans i världen som tänker precis så som man själv gör.

Så jag ger er Humphry Slocombe, en glassbar i San Francisco där en av smakerna är ”Secret Breakfast” vilket betyder cornflakes och bourbon. Och en annan ”Jesus Juice” som kombinerar rödvin och Coca-Cola.

Man måste älska det!

Så här skriver New York Times om Jake Godby:

His ice cream addresses two major grievances in the contemporary culinary scene: boredom with menus that all look the same, and irritation with the orthodoxy governing how we’re all supposed to eat (local, sustainable, organic, etc.). At $2.75 for a single scoop, $3.75 for a double, Humphry Slocombe solved both problems. As a result, its fan base swelled with the kind of jaded cooks and eaters who dream of never seeing another chicken Caesar or tuna au poivre again. Mark Sullivan, chef of the San Francisco restaurant Spruce, calls the Secret Breakfast flavor “an obsession.” Leah Rosenberg, an artist and a pastry chef, says, “The first time I tasted Jesus Juice sorbet, I felt like someone, at long last, understood me.” In the store’s first few months, Godby and his business partner, Sean Vahey, scooped from noon to 9 each night, ate nothing but ice cream, traded the leftover brownies for cocktails at a dive bar called Dirty Thieves and still lost weight. Since then they’ve hired eight employees and — hazard of the job — each gained back the 10 pounds they’d lost. Godby speaks for many colleagues and patrons when he says, “I just got to the point that I felt I’d have to kill myself if I ever made another crème brûlée or warm chocolate cake again.”

Hela artikeln finns här. Och en gammal favorit finns här.


Bloggtoppen.se