…när en iskall fetcola är det absolut godaste man kan dricka.
När jag kommer hem fredag kväll står det en sådan i kylen. Det är Bacon Jr som lämnat den. Den är alldeles immig. Bara pschtt-et när jag öppnar den är en religiös upplevelse och jag dricker dne i djupa, vällustiga klunkar.
Den smakar som en Jim Steinman-produktion, för mycket av allt.
Alla är väldigt bakis. Väldigt, väldigt bakis men framemot lunch är det någon som försöker lätta upp stämningen genom att berätta att Onassis hade barstolar på sin yacht som var klädda med läder som kom från förhudarna på valar, och hans raggreplik var att gå fram och säga ”Madame, ni sitter på världens största penis”. Det fungerade på Jackie Kennedy.
Davids isbrytare är att plocka fram sin största oxfilé ur frysen och vispa ihop en underbar hemgjorde bea till den och efter det orkar inte ens jag negga. Få saker kan konkurrera ut en riktig hemgjord bea när man är bakis.
Vägen går rätt in i skogen. Storskogen.
Vi firar vår första midsommar tillsammans, stora släkten är där och alla har sina uppgifter. Livet på landet. Ni som varit där vet precis hur det är. Värdens katt kommer ut ur skogen med chockade små möss som hon lägger på rad för inspektion, vi reser stång, dansar, äter vattenmelon och dricker rosa Rotari innan vi tar oss an middagen med Elias ouzo-inlagda sill, varmrökt röding och hennes pappas hemgjorda cassis. Vi kontaterar att samarbetet mellan Spotify och Facebook bara avslöjar hur ointressant musiksmak de flesta människor har och mostrarna faller in och ger oss beröm för våra sneakers för själva vill dom inte ha sneakers eftersom det känns som pensionärsskor. Ena mostern har solglasögon från Gucci och kan sin Robyn.
Sent på natten sitten L och jag ensamma i gräset utanför vårt hus. Vi hör hur de andra kommer hem men ingen ser oss och vi delar en flaska av något bubbligt medan vi väntar på att månen som var stor och rund över stigen ska orka sig över trädtopparna men den gör aldrig riktigt det.
Och jag hade tänkt lägga in en sång där dom sjunger om hur månen ser fet och ensam ut, men jag hittar den inte så det blir den här i stället.
Hon mms:ar över den här bilden med texten ”nu” och det räcker.
Körsbärsblomma hetter föresten sakura på japanska och första dagen körsbärsträden blommar på våren går alla japaner man ur huse och super skallen av sig av lycka.
Det är en trevlig tradition.
Själv var jag där på hösten.
Och eftersom jag är inne i en period med flickor och flyglar blir det den här.
Hon vill vara folklig, göra något som alla gör. Hon föreslår Rosendahl och Rosendahl blir det.
Hon säger ”den första som träffar någon han känner har vunnit” och jag träffar först Mattias och sedan Pia och hon undrar surt om jag bara känner VD:ar. Efter det får jag bära dumstruten. Dumstruten är plastkragen hennes hund har för att han inte ska slicka upp sitt sår. Hunden själv går under namnet idiotmagneten eftersom han hela tiden får de gräsligaste människor att skutta fram och fråga ”Han är en portugisisk vattenhund, eller hur”. Varvid vi ler och säger ”Nej, han är en baskisk osthund. Men det är lugnt, folk gör det misstaget hela tiden”.
Vi binder idiotmagneten vid bordet medan några av oss äter rostbiffmackor för 89 kronor och när idiotmagneten ser en liten saluki-tik som löper gör han en rusning och flyttar bordet en decimeter. Bordet är av betong. Men vad fan, jag känner med honom. Vi har alla varit i sådana situationer, eller hur?
Vi har bestämt oss för att enbart säga positiva saker vilket gör att vi inte kan kommentera bröllopsmazarinerna från Delicato som jag fick i torsdags, men vi undrar om texten ”innehåller äkta mandel” syftar på mazarinerna eller brudparet som är på en extremt photoshoppad bild.
Hon röker slims. Jag tar några bloss på dem. Vi delar en flaska rosé och jag vet inte om det är alkoholen eller nikotinet som gör mig väldigt, väldigt soft.
Hon sätter sig i mitt knä och så sjunger hon ”over the rainbow” till alla och ingenting. Vilket är precis hur den ska sjungas. Det är lördag och vi är folkliga.
Det var en liten påse med ett tiotal gubbar men den kostade bara 10 kronor och just nu kunde jag lura mig själv att de var både söta och saftiga.
Och om det finns något sätt att möta våren som är bättre än jordgubbar, bättre än rosévin och bättre än japanska körsbärsträd så är det ljudet av en billig elorgel. Nära mig.
Ögonblicket att spana efter är när kan kliver på uteliggaren.
Det är ett av mina favoritord – nybadad.
Jag fyller badkaret med rykande hett vatten och glider långsamt ned i det tills vattnet sluter sig över mitt ansikte. Jag älskar det. Jag älskar att ligga på rygg i en pool med slutna ögon och bara flyta, långsamt drivande.
Och jag minns en stor hotellpool på Kreta för några år sedan där sonen och jag spelade vattenpolo hela dagarna och älskade att smasha så att det stänkte vatten på de mest upptighta solbadarna och älskade att ta förbjudna bad på nätterna när vi kom hem från någon av restaurangerna nere på stranden där vi ätit grillad bläckfisk med vattenmelon och druckit för mycket retsina ur sådana där små flaskor med rostiga coca cola-kapsyler som är det godaste man någonsin smakat när man dricker dem en kväll på Kreta och de är så kalla att det bildas en liten pöl av kondensvatten på bordet där de står men som smakar som patenterat rävgift på alla andra platser i världen.
Jag älskade den poolen.
Den blonda i guldbikini signalerade intresse men det var inte riktigt läge eftersom hennes kille var en i gänget tatuerade danska bikers som hade lagt beslag på ena halvan av poolen så sista dagen när vi delade hissen nöjde vi oss med att bara titta på varandra och le.
Men när jag behöver minnas något bra tänker jag på den poolen, på rygg, med slutna ögon, i grekisk sol.
En snabb rundvandring på jobbet visar att alla påskägg ser ut så här: lakritset ligger orört kvar på botten medan allt annat godis är borta. Martha säger att det beror på att folk får sockerbegär och att laktrits är salt.
Här är en sång medan ni tänker.
Hon går mot väster, jag kör mot öster. Jag flashar med helljuset och kastar mig över heldragen linje upp på trottoaren. Hon frågar om jag försöker köra på henne, jag säger att hon ju går i vägen. Och så böjer hon sig in i bilen och biter mig i höger pekfinger. Hårt!