Archive for the ‘Lagat där hemma’ Category

En huskatt bloggar vidare

söndag, september 5th, 2010

Jag tar den sista kronärtskockan och rensar den, skrapar av köttet från bladen med tumnageln och hackar botten fint och så får alltihop dra med en trea grädde. De små skockorna skär jag i fjärdedelar och rostar i ugnen med olivolja och flingsalt. Jag kokar tjocka spaghetti från Verona och häller över kronärtskocksgrädden och låter det stå under lock och suga åt sig medan jag steker laxen.

När L vaknar är allt klart.

Efteråt sitter vi framför den öppna elden och delar en persika och de sista rutorna 85%ig choklad med havssalt.

Hon frågar om jag inte blir stressad av att hon gör saker medan jag bara vegeterar framför datorn. Jag svarar att det är en orättvis anklagelse, jag är en huskatt, jag vegeterar framför TVn också. Och långa stunder ligger jag bara på sängen och tittar på henne utan att göra något annat alls.

Hon säger att det gör henne nervös för det känns som jag vill ha något av henne.

:-)

Jag säger guilty as charged och lägger till att hon gärna får mata mig med nyskalade räkor eller handvarm köttfärs. Sedan stryker jag mig mot hennes ben och hårar lite på hennes finaste kavaj.

Mjaaau.

Det fulla servicepaketet

söndag, september 5th, 2010

L har haft en tung vecka och jag erbjuder henne det fulla servicepaketet. Det börjar med kalvkotletter, en pure på palsternacka och nykokta bönor som är så där perfekt al dente. Till det ett lätt pinot noir från Rhonedalen. Sedan en getost. Och så några avsnitt av Mad Men.

Vi gjorde det tillsammans och nästa helg blir det begravning.

Grejen med kronärtskockor

lördag, september 4th, 2010

L monterar ned avloppsrören och diskar dem. Jag frågar varför hon inte ber mig om hjälp för jag är ju man och hon säger att alla hennes tidigare män varit opraktiska och handlingsförlamade så hon har lärt sig själv. Jag tänker, vad skönt att jag i alla fall rejtar en tvåa på handlingskraft och praktisk förmåga – på den hundragradiga skalan. Men jag får i alla fall hjälpa henne att skruva ihop rören. När det är klart konstaterar hon lyckligt hur bra det låter när vatten rinner genom nyrena avloppsrör och det är då jag blir lite orolig.

Det här inlägget handlar dock om lukt.

När jag öppnar locket till kastrullen med kronärtskockorna jag kokade i går väller den fram. Det är något sjukligt faschinerande med lukten av kronärtskockor. De luktar höst, förruttnelse, kompost, blöt hund och kön. En sådan där doft som man dras till trots att den inte är odelat njutbar. Som ostron, tryffel, ovädrad garderob eller alldeles för gammal smutstvätt.

Vi köper ved. L köper ett kakfat. Jag köper lax och gladiolii.

Det här tycker jag om, gitarrer som tomtebloss i höstmörkret.

Work is the curse of the drinking classes

söndag, augusti 29th, 2010

Vi hade planerat en vit helg med mycket arbete.

Sju flaskor senare…

Som vanligt hade vi helt olika agendor. Jag ville hitta svamp, L ville ha en lång promenad upp på något jävla berg till en jävla sjö för hon är från typ Täby och naturen är något märkvärdigt medan jag är uppvuxen mitt i salladen och blir lite yr och tagen av för mycket syre och klorofyll så jag brukar föredra storstadsluft av den typ man kan se och nästan ta på.

Allt löser sig dock när vi får ett sms från Elias och Colette. Dom är tre minuter bort och dom har champagne. Plus kallt vitt. Plus att dom gör en raid in till Jonas och Maria och hittar parmigino reggiano och oliver och sedan poolar vi våra resurser och förflyttar oss ned till oss där det finns mera vin av varierande kvalitet och där jag har två ankbröst, det står stor en panna knaperstekta kantareller sedan lunch och där L tänder ljus och brasor medan Elias fixar polkabetor och Colette gör en palak paneer på egen färskost medan katterna leker med trollsländor och solen går ner och Elias visar ett trick med gräslök i fettet på ankbrösten.

Så vad ska jag säga?

A drunkards dream if I ever did see one.

På villovägar i svampskogen

söndag, augusti 29th, 2010

Det är konstigt med svamp. Kan kan gå långa sträckor utan att se en enda och sedan när man går samma väg tillbaka en kort stund senare hittar man hur många som helst.

Just det hände mig en gång i Östermalmshallen. Då hittade jag bland annat champinjoner.

Nu skulle vi ut i regnet på långpromenad till hennes kantarellställen som alla ligger ensligt och otillgängligt långt bort från närmaste tunnelbaneuppgång men jag sa ”Vad är det där” och pekade på något gult så hittade vi typ ett ton i kohagen brevid huset och stekte dem i smör med grädde och tog dem till lunch med stora tallrikar rykande nykokt färsk fettuchine.

She may beg, she may plead, she may argure with her logic…

Bacon Junior fixar en tågurspårning

lördag, augusti 21st, 2010

Det lät så bra när han sa det, äggröra med sriracha och jag hade tre ägg i kylen och ingen egentlig aning om vad jag ville äta så jag tog honom på orden men nej. Nej! NEJ!!!

Don´t go there. För ska jag vara ärlig så älskar jag chilis men jag har aldrig gillat tabasco för vinägersmaken slår igenom och jag har aldrig gillat sriracha för den är bara stark utan värme och volym som färska chilis ger.

Sriracha är bäst på t-shirts.

Men nej, riktigt så här illa är det dock inte.

Bacon Junior blir lite sentimental

söndag, augusti 15th, 2010

Han kommer in i köket och säger att det luktar sjukt gott när jag steker blodpudding. Jag körde en steak n fries åt honom men han frågar om han får ta av blodpuddingen och det får han givetvis. Han säger att han aldrig trodde att det skulle hända men han har faktiskt längtat efter blodpudding. Och potatisplättar. Han säger att han aldrig får sånt på skolan i Belgien och jag gör en liten mental anteckning om att han troligen håller på att bli vuxen.

Det här är dagens ljudspår.

Hans kusin hamnade i en bouillabaisse

lördag, augusti 14th, 2010

Det finns en fisk i Medelhavet som heter rascasse och det påstås att man inte kan göra en riktig bouillabaisse utan den.  Uer fiskas utanför Norge och påstås vara en annan art, men dom ser ut som dom familjerna i alla fall haft samma mjölkbud för båda har rött skinn, gigantiska ögon, vassa fenor och ett fast vitt kött som håller ihop när man grillar dem och det är precis vad jag gör med en hel uer denna kväll.

Jag gissar att jag borde konsultera Sir Alan Davidsons båda uppslagsverk ”North Atlantic seafood” och ”Mediterranean seafood” men just nu orkar jag inte.

Vi kör italienskt.

det betyder att vi börjar, inte med pasta men väl med en svart risotto med bläckfiskbläck, nyskalade räkor och hackad bladpersilja där jag kokar risotton på en fond jag gjort av räkskalen.

Till uern äter vi en sallad på bladspenat och små gurkor och fänkålsrostade tomater och efteråt gör vi en rejäl djupdykning i bostadsbytarbranschen assisterade av en liten get-camembert och en flaska uruguayansk rödvin som hette Idenity. Faktiskt. Som vanligt köpte jag för att det var en snygg flaska med vacker etikett.

Sista bilden är dagens lunch som är den sista uern på en skiva av Blooms special.

Hon säger återigen att jag måste äta mer kolhydrater

onsdag, augusti 11th, 2010

…så jag gör den här laddningen carbonara till mig själv och till småflickorna. Dom har sin kusin Malin här och vi pratar tips inför skolstarten och HC berättar om skolans julbal där alla utses till någonting och dottern vägrar berätta vad hon blev men efter ett tag kryper det fram att det var Årets Kinky.

Jag frågar om det är nu jag ska bli orolig, men det är kanske senare för jag gissar att mina understimulerade, överfastade matsmältningsorgan inte riktigt var redo för den fulla carbonaran för jag har sjukt ont hela natten och sover typ trettio minuter.

Coming to you loud and clear!

Hon säger att tryffel inte är något man sparar på…

söndag, augusti 8th, 2010

Vilket är en bra inställning hos en kvinna som just kommit hem från en alldeles för lång vistelse i Italien med bagaget fullt av små burkar.

Vi ska göra tryffelpasta. L vill ha kött till. Jag säger att kyckling blir bäst för det konkurrerar inte med tryffeln på samma sätt som biff gör och vi tar bröst av Bjärekyckling. Så kokar jag 700 gram av den bästa durumspaghettin från ett litet familjeföretag i Verona för om det kommer två gentlemen från staden kan inte pastan vara helt fel, eller hur? Och till den gör jag en sås på grädde, en burk tryffelsmör, en hel skivad svart tryffel och sedan river L ett generöst fat parmesan.

Och det enda jag har ångest för är vinet för hon sa uttryckligen till att hon inte ville ha italienskt men inte för mycket ek och samtliga italienska rödviner mellan 50 och 350 kronor beskrivs som ”med inslag av ek” och till sist tar jag en flaska av den enda sort som helt saknade beskrivning.

Och det smakade fruktigt, men inte så mycket mer.

Pastan smakade dock så här. Som opera. Stort.


Bloggtoppen.se