Söndag kväll tar jag en liten, liten slice av sonens pizza.

Måndag bryter jag fastan. Då börjar jag bli svag och yr och ska dessutom tillbaka till jobbet så det är nog dags. Jag har kört 11 dar utan fast föda. Jag är så vimmelkantig och omtöcknad att jag glömmer att väga mig innan jag äter en skål Järna-yoghurt med lite honung. Till middag tar jag fisk och på kvällen, en till tallrik yoghurt och på det sover jag tio timmar som ett spädbarn.

Tisdag morgon är yrseln nästan helt borta och jag väger 10 kilo mindre än jag gjorde innan jag inledde fastan.

Vid 11-tiden på förmiddagen tar jag en dubbel espresso, den första på två veckor, och en kvart efteråt känner jag mig som jag skulle kunna vinna guldtäcket på Solvalla.

Den undre bilden är tisdagens middag. En israelisk tjej lärde mig en gång hur otroligt gott kombinationen mjuk mogen avocado och pocherat ägg är. Man mosar ihop dem och äter med lite flingsalt. Och jag har lite bonito till det.

Sonen och jag kom överens om att det här är en perfekt poplåt.

Det jag gillar mest är hur bukfettet smälter bort. Det är en överdrift att påstå att det är helt borta, men några kilo till så är jag där. I morse var ytterligare ett halvkilo försvunnet.

Det här är värsta frestelsen hittills, kycklingben med hallon-chipotle-glaze som jag gjorde åt sonen. Han tyckte dom blev lite för söta. Jag blev så sjukt sugen att jag var tvungen att frysa in de som blev över.

Det här är the Czars.

Andra veckan på en fasta är alltid grym. Det är då man ligger vaken på nätterna och läser kokböcker som pornografi. Eller kollar vännernas uppdateringar på Facebook.

Första bilden är en åttatimmarstekt entrecôt som kolhydratshitler lagade härom dagen och jag gissar att den ena såsen är hans debut med hemkörd bea men faktum är att jag inte har kunnat göra mig fri från det här köttstycket senaste dygnet.

Den andra bilden är postad av Mr .SE. Även den också är lånad från Facebook och det som verkligen sänker mig här är blomman. Jag älskar den beska smaken av en chrysantemum, doppad i lätt soja med lite wasabi. Fast egentligen är det majonäsen jag vill dö för just nu.

Den tredje vet jag inte vad det är men det verkar vara någon sorts sashimiliknande upplägg så när som på pastan och parmaskinkan och något som ser ut som mango. Svårt att bli klok på vad det är men det är Internetgurun som fotade och gissar jag, åt, någonstans i Nederländerna i går.

Och så frågar jag mig vad jag har för vänner som postar sådana här bilden när jag har det som jag har det.

Det är tionde dagen på fastan. Idag är jag lite yr och svettig. Puls och blodtryck är fortfarande helt OK, 146/75 och 77, men jag har inte tappat ett enda hekto sedan i går vilket oroar.

Vi får se om jag kör ända till onsdag som planerat.

Vad kan jag säga, när Karen Dalton säger det så mycket bättre!

Nionde fastedagen. Vaknar 6 hekto lättare än i går.

Regnet vräker ner vilket betyder att mobilen bara fungerar då och då. Gör en tex-mex-lasange åt sonen med lite spaghetti pie vid sidan av. Han dricker två kannor iste till den.

Och här är en soft gammal Paul Simon-sång som fångar känslan.

Åttonde dagen på fastan. I natt drömde jag en märklig dröm om en hotell-lobby, en rulltrappa och en massa japanska affärsmän som bar sådana där små tunnor med saké.

I morse hade jag gått ned ytterligare 1,2 kilo och kände en sjuk längtan efter att få kasta i mig en kopp espresso så jag tog ett långt, njutningsfullt sniff i kaffeburken medan mitt faste-te bryggde.

Stockholm är dimmigt och insvept i en klibbig värme, eller är det bara jag?

Det här är Asha Ali.