Archive for July, 2011

Det här är sångerna från Biarritz

Sunday, July 31st, 2011

Vi kör från ocean till ocean, har solen i ögonen och Pyreneerna till vänster och när vi är framme är det sen kväll. Vi hamnar på ett ställe där vi delar en carpacchio på pilgrimsmussla som bara får L att oooah och efter den tar hon färsk torsk med vitlök och jag spädgris. L ber om ett glas torrt och o-ekat vitt och jag dricker mörkt baskiskt öl när fyrverkeriet börjar.

Tidvattnet är ute. På en scen spelar små gubbar rock och sångaren som är tjock och skallig tar ut svängarna. Folk sitter i små grupper på stranden och jag håller hårt om min L och ropar på extranummer. Då vänder sig mannen framför om, tittar på oss och säger att det här är sångerna från Biarritz.

Just. Det här var en av dem.

No tags for this post.

Life is a beach … and then you dive

Sunday, July 31st, 2011

Vi flyr hals över huvud från regn, dimma, kyla, ångestladdning och aggessioner. När vi tankar straxt efter Toulouse skiner solen, vi har en het, torr vind i ryggen och står på en gångbro över motorvägen och jag kysser henne länge. Efter fyra timmar är vi i solen och ligger på stranden och L är lycklig, lycklig, lycklig och vi behövde aldrig betala 24 000 för att flyga till Grekland vilket vi på fullaste allvar övervägt att göra.

Vi handlar vita persikor. Vi dricker mojitos. Vi softar på en enkel servering nere på stranden som L älskar för den påminner henne om Ibiza. Vi äter gåslever, grillad bläckfisk, råbiff och jätteräkor och till och med bandet som spelar polkor på det lilla torget är underbart.

Efteråt sover vi omslingrade medan en mild bris från havet leker i gardinerna.

Det här havet.

No tags for this post.

Surfs Up på Chateau Norén!

Sunday, July 31st, 2011

Här hade jag tänkt skriva om all den fantastiska maten vi åt på det underbara franska slottet där vi skulle vara en vecka, men ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig.

Alltså, hur illa kan det bli?

Den röda osten är en baskisk historia som några tagit med sig och som vann silvermedalj på ett ost-VM härom året och den var helt grym, krämig och syrlig. Champinjonerna är stekta med rosmarin. Endiverna är stekta i ankflott och jag bara önskar att jag kunde fortsätta med en lång lång lista men den slutar liksom här.

Så hur illa kan det bli?

Slottet är långt från tiptop och de flesta rummen ligger en trappa ned i det som raskt döps till Fritzl-källaren, de är mörka, fuktiga och det luktar ovädrat för fönstren går inte att öppna. Upstairs är standarden visserligen bättre än billig konferenslokal men det är lika fuktigt för regnet öser ner och efter tre dar luktar alla som sura gamla wettexdukar.

Hur illa kan det bli?

Vindistrikt låter så bra på pappret, lite romantiskt och förfinat så där men i praktiken är det fattiga rullstensåsar där man odlar vin för att inget annat kan växa och den närmaste staden – lika raskt omdöpt till Chevrolet – är magnifikt charmlös. Plus att den fungerar som någon sorts mystiskt vortex för regnmoln.

Hur illa kan det bli?

Typ poolen. Inte ens L som älskar att bada klarar av den.

Hur illa kan det bli?

Men maten då, tänker ni kanske, den underbara franska maten. Jo. Den fanns nog någonstans men inte hos oss för vi lyckades med konststycket att sitta mitt i världens främsta matland och laga klibbig överkokt tagliatelle med en sås på rester som ser ut som någon redan ätit den en gång. Överkokt pasta kan jag äta varje dag i lunchmatsalen. Faktum är, dom gör den bättre. Och jag hatar att skylla på andra för jag borde tagit ett fastare grepp om köket själv men nu är det tyvärr så att usel matlagning inte lockar fram mina bästa sidor.

Hur illa kan det bli?

Eftersom jag är osäker på fransk förtalslagstiftning släpper jag tråden här.

L stod inte ens ut 48 timmar. Jag klarade fem dygn. Då hade caretakern redan gett upp och dragit och lämnat oss gäster med det fulla ansvaret för gårdens hund, katter och hästar. Go figure.

Så tidigt på morgonen medan dimman låg tät som Skåne i december, de andra sov eller var ute på långa tala-ut-promenader kastar vi oss i bilen och flyr som små råttor från skeppsbrottet.

Vi körde typ 150 kilometer i timman.

No tags for this post.

Oyster om Eden

Sunday, July 31st, 2011

Andra dagen på Slottet har vi fått nog. Och då menar jag nog. Vi packar in TV-chefen i baksätet och kör mot kusten för Arcachon är liksom ostronens Las Vegas och vi sitter på strandpromenaden och tar var sin asiette med musslor och ostron och skaldjur och kvinnorna dricker var sitt glas bubbel och vi tar chokladfondant efteråt och det är riktigt, riktigt trevligt och vissa stunder bryter faktiskt solen genom och himlen, ja, den är verkligen blå.

På väg hem ser vi var vi bor. Ovanför tornar molnen upp sig blåsvarta.

Det ser ut ungefär som det brukar göra i skräckfilmen alldeles innan utomjordingarnas moderskepp anländer eller när en multidimensionell port till ett parallellt universum av ren ondska börjar öppna sig.

“And I have seen the swords of Abraham, blazing over East of Eden”

:-(

No tags for this post.

Hossegor till Chateau D’Espair

Sunday, July 24th, 2011

Vi plockar upp två kvinnor på Bordeaux Central och mellanlandar på en Carrefour där vi fyller bilen till taket med mat och dryck.

Det behövs, för vi är 18 pers den här veckan. Dom som kört upp från Bilbao har 18 foreller med sig. Vi bakar dem i folie med smör, dill och citron och gör en stor potatissallad och sedan sitter vi kvar ute på terassen tills kvinnorna börjar frysa och vill att vi ska tända en brasa.

Väderprognosen kunde vara bättre.

No tags for this post.

Biarritz till Hossegor

Sunday, July 24th, 2011

Vi sitter på en terass ovanför bygatan och tar deras största skaldjursplatå plus en flaska bubbel. Det är Ls försenade födelsedagmiddag.

Dom säger att Hossegor har Europas bästa surf men vi surfar inte. Vi hittar en grop på stranden och lägger oss där med vatten och persikor. När vi kommer tillbaka är det en död efter en bomb i Oslo.

När vi duschat är det fyra.

Jag äter stekta ankhjärtan, L tar en skaldjurspasta och jag kan inte stå emot frestelsen att äta pizza med gåslever och rökta ankbröst. När vi är tillbaka från promenaden till piren i Capbreton är det 80 döda. Nästa morgon 94 och alla på fiket sitter och stirrar i sina smartphones..

Vi kör norrut mot Bordeaux.

No tags for this post.

Stockholm till Biarritz

Sunday, July 24th, 2011

Jag hämtar henne på Skånegatan runt sex. Vi landar straxt efter elva och är inne i stan en knapp timma senare. Tunga vågor mot klipporna och man se regnskurarna komma inrusande från Atlanten.

Hon tar grillade räkor, jag bläckfisken med saffransris och sedan promenerar vi längs stranden till stora fina hotellet där medelålders kvinnor leder gamla mammor genom salongerna och Marcel Prost nästan kan komma förbispatserande.

Sedan kör vi norrut.

No tags for this post.

Det tråkiga med vin…

Wednesday, July 20th, 2011

En gång skulle L bjuda på ett bra vin och då frågade han som sålde om jag kunde vin eller om jag tyckte om vin. Det är en väldigt bra fråga.

L tänkte till och sa att jag nog tyckte om vin.

Dead on.

Jag menar, hur kan man inte tycka om vin? Däremot tycker jag att folk som kan vin ofta är ungefär lika roliga att ha runt sig som frimärksamlare eller ändå värre, skivsamlare. Dom har liksom en olycklig tendens att grotta ner sig i en massa ointressanta detaljer och missa det som är hela poängen. Winebores, säger engelsmännen. Let’s get sloshed, säger jag.

Så vad man behöver som vingillare är lite enkla regler och en uppsättning av stories att berätta.

Som att italienska rödviner är som tyska kompositörer, man klarar sig med de tre B:na, Bach, Beethoven och Brahms respektive barolo, brunello och barbaresco. Bach och barolo är enormt strukturerade och balanserade med proportion och var sak på sin plats och tur och ordning. Beethoven och brunello är stora känslor och sentiment men precis som Gary Oldman konstaterar i “Leon”, kan bli lite tråkiga i längden. Brahms och barbaresco är höst, långa dova efterklanger och sugande harmonier.

Beaune är aldrig fel.

Kineser väljer alltid det dyraste vinet.

Pinot Noir är fullproppat med antioxidanter så det är rena hälsokuren att knäcka en flaska.

Nej, sancerre är inte en druva.

Chateau Latour 64 är inte den bästa årgången någonsin men den dyraste för dom tog en rövare och skördade tidigt och så kom regnen och alla de andra stora slottens skördar gick åt helvete.

Som Monty Python sa om australiensiska rödviner: This is a very good fighting wine but it is only recommended for hand to hand combat.

Bjud på ett sött vitt vin till jordgubbarna så får du ligga.

Det sista är kanske det bästa rådet.

Och nu ska jag tillbringa en vecka i Bordeaux och tänkte göra det samtidigt som jag undviker alla former av besök på vingårdar. Vin känns trots allt väldigt 90-tal. Och så viktigt är det inte.

Och nej, jag tänker inte spela “Red Red Wine” men nästan. Vad ska jag med vin till när du finns?

No tags for this post.

På väg mot Chateau d’Aimantidiote

Wednesday, July 20th, 2011

Så här ser planen ut. Vi lyfter torsdag morgon från Skavsta mot Biarritz och tar två nätter för oss själva, bara L och jag. Jag är skyldig henne en födelsedagsmiddag.

Vi hade tänkt bo hos Serge Blanco på Chateau Brindos, klassisk fransk lyx, baskisk matlagning, en privat sjö, ni fattar setupen, men han hade fullbokat. Det var lika illa på Sofitel fast det gör inte så mycket för ni vet, Sofitel är alltid bra men aldrig personligt och Le Beaumanoir kändes lite för gubbigt så nu har vi tagit våra chanser och får se vad som händer.

Lördag strålar vi samman med 16 andra glada bonnläppar på ett hyrt slott och det ska givetvis bli fantastiskt men jag har mina onda aningar för den här sortens anläggningar drar till sig en massa jävligt jobbiga människor, typ den där sortens upplevelseidioter som reser in från förorterna för att laga mat på Cajsa Warg när man själv bara vill ha något snabbt innan dom stänger. Kreativ dans. Upplevelsecykling i Pyreneerna. Besök på vingård. Kurser i akvarellmålning. Män i oystercatchers och solglasögon som var moderna 2007. Kickoffer med coaching för ledningsgruppen. Ok, jag neggar, men jag är fast övertygad om att det är sånt som Vågavara-seminarier som leder till att folk utför etniska rensningar. Fråga bara Radovan Karadzic om ni tvivlar.

Vi har uttryckligen krävt att inte behöva bo i det rummet som Kungen hade. Vi har fått rummet bredvid.

Själv tänker jag bunkra med en pava Gordons, Campari och röd Cinzano så jag kan göra mina egna negronis. Dels är det en gentlemans drink men inte nog med det, man slipper agera chaufför när man tagit en.

Ni kommer att få fortlöpande rapporter.

Bilderna ovan är Serges crib, inte vår. Tyvärr.

Vi tröstar oss med lite idiot house.

No tags for this post.

Det är inte juggemaffian, det är EU

Tuesday, July 19th, 2011

Jag märkte att det bara var 19 cigg i paketet och tänkte att här hade juggemaffian hittat en nisch, att de plockade ut en ur varje smuggelpaket och fick ut 5 % extra men Bacon Junior som numera är en världsvan ung man förklarade att det var EU, att en annan skattesats kickar in vid 20 cigaretter så därför är det numera bara 19 i ett paket.

Så vad ska man säga, up yours Delors?

Vi sitter på Central som är gamla Sacre Coeur vid Nytorget, molnen spricker upp över oss och han kwetchar om hur vida ljust öl är samma sak som bierre blanc. Jag säger att eftersom dom kör centraleuropeisk kan han nog utgå från att det är bierre blonde och säger att han ska ta en weissbier om han vill ha ofiltrerat.

Han kör schnitzeln med sardell och kaprissmör, jag tar deras schweinhaxe som har en svål att dö för och vi får båda paltkoma för det är fantastiskt gott en måndagkväll när två män behöver prata allvar. Typ jobb, framtid och så.

Då drar han historien om lanseringen av New Coke på 80-talet och berättar att Coca Colas koncernchef fick frågan några år efteråt om det hela varit en genomtänkt strategi eller om det var en gigantisk miss dom lyckades vända till något bra och då hade han svarat “Vi är inte så korkade men vi är inte heller så smarta” och vi enas om att det är ett briljant svar.

Känns så här just nu.

No tags for this post.

Bloggtoppen.se