…trots det förstår jag att uppskatta en välgjord negroni.

Vin är alltid trevligt och jag älskar bubbel men det är något extra med drinkar och livet i en riktigt bra bar. Kanske just för att alla inte förstår det.

Vi är ett gäng som hyrt in oss på ett slott – Chateau d´Espair – i södra Frankrike i sommar. Jag föreslog att vi skulle slå oss ihop och hyra in en bartender för jag älskar de där dagarna då man inte behöver ta mer komplicerade beslut än “ska jag ta nästa cosmopolitan brevid poolen eller i poolen?”.

Ni fattar vad jag menar.

Under några år mellan krigen ägande Charles H Baker Jr sig åt att resa jorden runt och dricka exklusiva drinkar på legendariska barer. Den översta bilden känns kanske aningen arrangerad men den under är helt genuin. Baker är killen till vänster, han till höger hette Hemingway och skrev ganska bra även om adjektiv inte var hans starka sida. Och det var en tid då resandet skedde via oceanångare, då turism var okänt, exotiska platser fortfarande exotiska och oförstörda och sandstränder låg öde i väntan på månsken och vindsmekta Ingrid Bergman-kyssar, då mannen bredvid dig kunde vara Sydney Greenstreet, Peter Lorre, Indiana Jones eller spion för axelmakterna och när tonfiskar var rejält mycket större än de är idag eller de som fångade dem väldigt, väldigt små.

Med andra ord, en lyckligare tid då livet var lite enklare.

“We are still heartily of the opinion that decent libation supports as many million lives as it threatens; donates pleasure and sparkle to more lives than it shadows; inspires more brilliance in the world of art, music, letters, and common ordinary intelligent conversation, than it dims”

Baker gifte sig med en arvtagerska till ett gruvimperium och hon finansierade hans livstil. Dom byggde ett art deco-palats åt sig i Florida och han samlade alla sina bästa drinkar i en tunn liten bok som blivit en klassiker bland bartenders och som finns återutgiven med titeln “Jigger, Beaker & Glass – drinking around the world”. Den är full av  omistliga råd som det här.

“Words to the Wise No. VII. Offering up an earnest plea for recentness in all eggs to be used in cocktails or drinks of any kind, for that matter. A stale or storage egg in a decent mixed drink is like a stale or storage joke in critical and intelligent company. Eschew them rabidly. If really fresh eggs can’t be had, mix other type drinks, for the result will reflect no merit round the hearth, no matter how hospitable it may be.”

Jag hoppas att vi kommer att ha tillgång till nyvärpta ägg på Chateau d´Espair för jag har packat med mitt ex.

Och så adderar vi den här till mixen.

Hmmm, jag måste komma ihåg att packa högtalare till datorn också.