Archive for October, 2010

En lugn lördagkväll Chez L

Sunday, October 31st, 2010

För en gångs skull är det bara L och jag. Våra söner är utspridda hos våra ex, våra döttrar är ute i lördagsnatten, Nina var i Göteborg så vi delar ett ankbröst och en flaska pomerol. L ber mig att steka champinjonerna i ankfettet med lite rosmarin precis så som dom brukar göra på hennes favoritkrog i Marais och sedan tar vi det sista vinet framför öppna spisen med ett par get och fårostar som någon av oss valt ut.

Den här sången spelar jag för min son som äntligen lyckats hitta en ledig flygstol.

No tags for this post.

En dimmig morgon på Millennium Bridge

Sunday, October 31st, 2010

Först en räkmacka på Arlanda innan planet lyfter och sedan en negroni, en Peroni och en vitlökspizzxa på italienaren snett emot hotellet innan jag somnar.

Engelsk frukost. På väg till konferensen stannar jag utanför porten på Pall Mall där vårt Londonkontor låg. När vi skulle starta om servrarna var vi tvungna att stänga av vattnet. Engelsk infrastruktur. Man fick vara glad om man hade el och Carlyle Group investerade aldrig i oss efter att deras investment manager hade blivit inlåst på muggen när dörren gick i baklås.

Konferens på Haymarket Hotel. Det står en Lamborghini Superveloce utanför och han som äger den sitter i soffan i foajén och hälsar när jag tittar på honom och jag känner igen honom men har ärligt talat ingen aning om vem han är.

Vi kör buffé-lunch medan vi jobbar, alla gnäller för att dom inte sagt åt oss att ta med badkläder och efteråt går vi på puben och jag tar en Winter Pimm´s som är gjord på Number 3 med apelsin, kanel och varm äppelmust.

Middag på en skotsk restaurang. Daniel Goldberg sms:ar till Guy att han ska fråga mig om bacon. No way, José. Chris som jobbat på Sun berättar tabloidminnen och sedan tar han och jag haggis medan alla andra vrider sig i kväljningar och Maritheres konstaterat att haggis ser ut som något som någon redan ätit en gång, men med lite maltwisky ovanpå är det inga problem. Köttet är ok. För att vara England. Men nästan genomstekt.

Nästa morgon ringer sonen när jag går över Millenium Bridge. Han har missat sin flight i Bryssel och den smutsiga gamla floden rullar förbi trots att det är morgon och dimma.

Alla pratar alltid om naturen som något känsligt, men ett stadsträd i Londons innerstad har mindre än en kvadratmeter jord och livnär sig i stort sett uteslutande på hundkiss och avgaser men växer och frodas ändå. Makes one wonder.

På Heatrow får man speciella bestick som är väldigt små och väldigt trubbiga. Tanken är att det inte ska gå att kapa flygplan med dem. Fungerar säkert. Det går inte att äta med dem heller.

Många espresso blev det. Planet landade straxt före 23.

No tags for this post.

Skatteskrapan i månsken och en pizza

Wednesday, October 27th, 2010

Den här kvällen äter jag ensam så det blir en pizza på Ciao Ciao. Jag säger en tolva och hon frågar om jag verkligen ska ha Al Cozze så jag får intrycket av att det inte är så många som tar just den men så är det alltid när jag beställer pizza. I go for the strange ones. Favoriten är Diavolo utan tomat, bara ost, svartpeppar, persilja och tunna skivor färsk peperoncino.

Jag tar en fetcola till min Al Cozze. Och det finns tillfällen när en iskall cola är bland det godaste man kan dricka.

Nästa morgon skiner fullmånen in i vårt kök och mellan skorstenarna skymtar Skatteskrapan i tidig morgonsol. Och om några timmar sitter jag på ett plan som passerar ovanför, på väg hit.

No tags for this post.

En Osso Bucco blir till

Monday, October 25th, 2010

Jag går ut på förmiddagen och handlar kalvläggen hos Sandströms. Jag hittar San Marzano-tomater. Dom ska egentligen vara solmogna och ha växt på vulkanaska vid Vesuvios fot men de här är från Enköping och jag skållar dem och skär dem i bitar och lägger dem i grytan med en halv flaska av vitt vin som L hade i kylen och inte riktigt visat något intresse för och eftersom tomaterna var lite bleka om nosen trycker jag i det sista innehåller från en tub med ekologisk tomatpasta som ingen någonsin kommer att sakna.

Efter sex timmar åker hela anrättningen ut på balkongen mot gården och där står den nu i väntan på morgondagen då den kommer att stryka med tillsammans med nykokt tagliatelle eftersom jag tror att jag inte kommer att orka göra en riktig saffransrisotto.

Fast vi får se.

Långkok kräver lång musik.

No tags for this post.

Buffebord har blivit ett sätt att leva

Sunday, October 24th, 2010

Det räcker att någon säger det för att alla ska börja skratta. Gamla onklar vacklar omkring och säger att det tydligen varit en artikel i DN som alla pratar om. Någon tar upp Hitler-videon. Någon annan säger att det skulle vara intressant att veta om försäljningen av teppanyakihällar gått upp eller ner, men de flesta tror att den gått upp.

Det är mottagning vid Tegnerlunden. Ls mamma fyller år och jag sätter mig vid bordet för ingifta. L kryper på alla fyra ihop med kusinbarnen under bordet där familjen sitter och när jag går ut och röker berättar mostern om sina möten med Frank Zappa.

På vägen hem föreslår L att vi ska ta tillbaka Bistro Ruby eftersom det var där vi träffades förra våren och hon ställer fram sitt vinglas bredvid min margherita och frågar om jag inte ska ta en bild. Utanför lyser fullmånen upp himlen och vi tar en taxi hem.

Taxi hem har blivit ett sätt att leva.

No tags for this post.

Den första snön för vinterhalvåret

Sunday, October 24th, 2010

Den amerikanske vännen säger att nu förstår han vad vi menar när vi säger vinterhalvåret och den första snön kommer när L yogar och jag lagar brunchomelett med feta och stekta gröna tomater.

Det var i våras hon kom tillbaka med en lam ursäkt om att jag hade glömt kvar en bok som jag kanske ville ha tillbaka och nu städar hon ur en garderob så att jag får plats för mina kläder och i kväll tänker jag på henne när jag tar ut svängarna i varsamma rattrörelser och det är den första snön för vinterhalvåret.

No tags for this post.

…och det regnar här i Stockholm idag.

Saturday, October 23rd, 2010

Annica och jag lunchar på B.A.R. Jag tar kungsflundran men turkisk peppar och en grillad fänkål som inte kom med på bilden och sedan pratade vi bokstavskombinationer som hon påstår att vi alla har lite av i oss. Fast kanske inte jag för jag har altid sett mig som utrustad med en charmerande asperger-light-personlighet.

Utanför häller regnet ned. Hon har en present med sig, som hon hittade när hon städade ur rummet på jobbet hon just lämnat.

Jag erbjuder henne Alfa-transport, men hon har egen bil i NK-garaget och hennes paraply försvinner i regnet bort mot Investor.

En kvinna i leopardthights och klarblåa pumps från 5th Avenue Shoe repair går förbi och fångar min uppmärksamhet. Hon märker det och tittar konstigt på mig. Gör inte alla det?

Och av någon anledning kommer jag plötsligt ihåg Calle som fick sparken som nöjschef på Expressen för att han trodde att Bryan Ferry var en ny finlandsbåt.

Så vem ska man lyssna på, Carola, Bryan Ferry eller något helt annat?

No tags for this post.

Oxsvans i Samuel Adams Boston Lager

Thursday, October 21st, 2010

Jag hade tänkt göra en klassisk fransk oxsvans med lök, champinjoner, rökt sidfläsk, lagerblad och massor av rödvin men Ls rödvinsflaskor såg så dyra ut så jag vågade inte röra dem och hällde på en flaska Samuel Adams i stället. Den fick nio timmar på låg värme i ugnen och blev lite brunare än den blir på vin. Ibland, när man tar riktigt kralliga rödviner blir den nästan svart.

När den är klar faller den i bitar bara man tittar på den, så mör blir den, och ledbrosket har släppt från kotorna.

L har aldrig ätit oxsvans tidigare. Hon frågar om jag haft socker i den eftersom den blivit så tät och simmig men jag förklarar att det är långkoket som löst upp allt det sega i köttet. L gillar, äter det till middag och tar resterna till lunch dagen efter.

Och nu, när jag skriver det här går hon förbi bakom min rygg och ser bilden på de råa bitarna oxsvans och tjuter “Uääääh, det är ju svansen! Och den har jag ätit!!”.

Så vad ska jag svara, låt mig ta dig ut till Rissne baby?

No tags for this post.

Lite manlig fåfänga är aldrig fel

Monday, October 18th, 2010

Det är söndagkväll på Söder. Vi har tittat på den kinesiska terrakottaarmén och jag har konstaterat att deras kavallerister verkar ha varit lika fåfänga som alla andra kavallerister och så börjar vi prata manlig fåfänga. L nämner Brad Pitt i leopardbyxor, hur han bara är och äger och så frågar hon mig om jag träffat Bryan Ferry. Jag berättar om den gången jag drack te med honom på Blake´s och hur han är en konstruktion från grunden upp, att det inte finns något av gruvarbetargrabben kvar. Och så berättar jag om gången när jag lyckades få en fotograf att lokalisera Ulf Lundell en höst i Venedig enbart på beskrivningen “un uomo bello svedese” och visar bilden på Fred Burnaby, hans pose, paraduniformen like nonchalant bredvid honom, kartan över Asien i bakgrunden, böckerna som ska signalera att här har vi en man som även har djup, den vaxade mustaschen, de perfekt putsade skorna, sättet att nonchalanta hålla cigaretten.

Hon konstaterar att han håller den som jag brukar göra.

Så sträcker L ut sig på sängen bredvid mig och förklarar att hon aldrig riktigt gått igång på fåfänga män.

Jag svarar att i så fall förstår jag inte vad jag gör där.

Kanske väljer jag musik?

No tags for this post.

Det här är tyvärr inte en sådan där typisk bakvänd Robert Smith-mening

Sunday, October 17th, 2010

När L ligger bredvid mig i sängen frågar hon om jag inte funderat på att låta skägget bli lite längre på hakan.

“Som ditt ex”?

“Nu blev det här väldigt jobbigt för mig”.

Den här helgen hade huskatten planerat att vara innekatt för hon ska sitta och skriva budget. Vi hookar upp på Medborgarplatsen sen fredag. Tunga höstkrabbor från Melanders nya skaldjursbar. Är det här knivsöder så är kniven definitivt en hummerkniv. Jag handlar öl och hon gladiolus. Hon har en sjuk dotter hemma. Äldre dottern ansluter och så trillar Mariancilla in. Vid ett har brasan nästan brunnit ut och vahlromachokladen är slut.

Lördag morgon ordnar jag den stora brunchen medan L yogar och dottern sover. Bacon och äggröra, nypressad apelsinjuice, laxfenor, avocado, nyrostade körsbärstomater, franskt lantsmör med havssalt och ett surdegsbröd som påstods vara bakat på mjöl som maldes dagen innan. Kardemummakaffet hon älskar. Dottern köper inte riktigt att det här är vår vanliga frukost.

Lördag kväll gör jag lammben med spiskummin och kanel och röker på balkongen under inflygningsbanan till Bromma medan hon sliter med sina budgetkommentarer. Hon ber mig att låta bli alla muntra tillrop och i stället spela något bra. Budgetmusik. Det blir mycket Bach, ordning och reda, balans, kontroll, var sak på sin plats i tur och ordning i ett strukturerat universum.

Jag förklarar Steve Jobs storhet. Jag erkänner att jag skulle ge en arm för att kunna skriva en sådan där bakvänd Robert Smith-mening som “I found myself alone, alone above the raging sea that stole the only girl I loved and drowned her deep inside of me” och jag spelar Meredith Monk, Steve Reich, Hildegaard av Bingen och venetiansk kröningsmusik.

L budgetar på.

Men det är det här hon faller för någon gång straxt före två på natten.

No tags for this post.

Bloggtoppen.se