Archive for August, 2009

Middag med dragning mot mitten

Monday, August 31st, 2009

DSC00285

Hon förklarar att GI inte fungerar för henne och är ändå mera skeptisk till LCHF. Hon visar en bok om makrobiotik och förklarar att man ska dra sig mot mitten, hålla sig till råvaror som varken är extrem yin eller extrem yang så det är vad jag försöker laga nästa kväll.

På en bädd av strimlad romain lägger jag: en sallad på tärnad tofu, vårlök och koriander kryddad med italienska pepperoncini-flingor, bovetenudlar som slungats med lite tunn japansk soya, bröst av majskyckling som stekts med salt och fått några droppar lime alldeles innan serveringen.

Det finns inga viner som fungerar riktigt bra till asiatisk mat, men den italienska rosén gör ett bättre jobb än de flesta.

Precis som den här sången.

Tags: , ,

Hur jag behandlar mina njurar

Saturday, August 29th, 2009

DSC00308

När hon är på födelsedagsfest och sonen är hos sin mamma tar jag ett långt bad och sedan lagar jag sånt som bara jag äter – kalvnjure.  Jag steker en färsk lök i smör och njurtalg, lägger i njuren i bitar, kryddar med vitpeppar, salt och salvia för det finns inget som lyfter inälvor lika mycket som just salvia, häller över en skvätt madeira, klickar i en sked fransk senap och häller på fet, fet grädde.

Om jag inte undvikit kolhydrater skulle jag serverat med pressad potatis, äggnudlar eller spätzle, nu blir det grön sallad.

Till det dricker jag en ett par glas Lat42, en oxiderad rioja gran reserva som inte har särskilt mycket rioja-karaktär och om en stund tänker jag ta en stor, nästan övermogen persika.

Tags: ,

Gästbloggare på Bacon – Mats Ryd

Saturday, August 29th, 2009

Sommarens sista gästbloggare på Bacon är min leverantör av PR-tjänster, Mats Ryd på Priest PR.

Krabba MatsR

Jag har fått äran att göra ett gästinlägg eller två på Bacon, vilket också blir min bloggdebut. Till att börja med en kort resumé innan vi kastar oss in i de matrelaterade njutningar som jag med en barnslig förtjusning fyller min vardag med. Ibland sker det i strikt form med sträckt rygg men allra helst i olika grader av dekadens. Jag är uppvuxen på västkusten, där jag lärde mig att själv skaffa råvaror genom både fiske och jakt. Därefter gick resan via en familjevän, till Grythyttan och finsalongerna. Idag är jag verksam på en PR-byrå i Sthlm men håller fortfarande vinprovningar. Samt äter. Mycket, ofta och gott.

Vilken är din relation till havet? När du har besvarat den frågan har du även besvarat vilken relation du har till livet. Allt enligt en mycket livserfaren vän. Jag är beroende av havet, det fyller mig med kraft men det kan också göra mig rädd. Speciellt när det är tungt, grått och hotfullt.

Jag har krabbburar i havet, agnade med sill som fått härskna i tre dagar. Båten styrs ut på öppet vatten, förbi det sista skäret. Sedan dras de tunga burarna från djupet och vittjas på de välmatade krabborna. Ny rutten sill i burarna och så placeras de ut igen, lite väster om grundet. Hemfärden är alltid den bästa, vågorna lägger sig inomskärs och vi är åter i trygg hand. Krabborna kokas i stora kastruller med havsvatten, det ger den perfekta sältan. Kryddan är krondill. Efter 15 minuter ställs krabbkoket av för att svalna något. Hovmästarsås vispas till och levainbröd skivas och rostas. Krabbkött är smörigt och sött vilket kräver ett betydligt mjukare och fyllare vin än till havskräftor eller hummer. Gillar Laroche Barrique Reserve med sin klassiskt burgundiska ekfatslagrade karaktär. De fortfarande ljumna krabborna avnjuts med det svala och fylliga vinet, det är gudabenådat gott.

I sensommarkvällen syns inte havet längre, bara fyrarnas signaler vittnar om att det fortfarande finns kvar därute. I mörkret.

 

Ryd vid rodret

Ryd vid rodret

 

 

 

No tags for this post.

Bacon är det nya svarta

Saturday, August 29th, 2009

Men titta vad Time Magazine skriver! Kom ihåg var ni läste det först ;-) Och tack Gunnar som tipsade!

Tags: , , ,

Jag kämpar på sommarens sida, men hösten känns igen

Thursday, August 27th, 2009

DSC00290

DSC00292

DSC00294

Det finns fortfarande sommar i luften, men jag hittar höstens första skörd blek taggsvamp på Cajsa och gör en frikasse på den, lite vitlök och en polsk korv. Till det äter jag en sallad på avocado, cream cheese och inlagd grillad paprika.  Jag borde bara ha haft lite vårlök på svampen, men den sista vårlöken blev kvar hos henne i går.

Mest av allt blir jag dock glad över svampen. Det var sån svamp pappa plockade. Jovisst, alla känner igen kantareller och murklor och champinjoner som man aldrig hittar i naturen men de godaste svamparna är oftast de man knappt hört talas om och som du aldrig, aldrig ser i en butik eller på en meny. Blodriska. Fjällskivling. Fårticka. Fingersvamp. Svart trumpetsvamp. Trattkantarell. Farsan hade ett jobb som tog honom ut i skog och mark – han var lantmätare – och brukade alltid komma hem med korgar av svamp. Shiitake – släng dig i väggen.

Här är en höstlåt.

Tags:

Det modigaste jag någonsin ätit

Thursday, August 27th, 2009

DSC00287

Lunchar med Joel, Jonas och Caroline. Vi går till Fazer. Dom storsatsar på att slå sig in på personalmatsalsmarknaden så den egna matan är ett showcase vilket betyder att man får bra mat för 90 kronor. Mycket bra mat.

Aptitretaren är en liten gubbröra. Jag hoppar över kantarellsoppan, men det ni ser på bilden är thailändska biffar i gul curry, en sallad på äpple, blekselleri och småtomater, en färskoströra med örter, en tapenade, en tomatsalsa, rårivna morötter och isbergsallad med dressing och eftersom Jonas är den store kostkontrolleraren i gänget så känns det tryggt att han ger sitt godkännande.

Vi pratar Japan och Joel lägger ut texten om sjöborre-rom. Jonas och Caroline är lite kinkiga med att äta konstigheter och blir bara mer tveksamma ju längre samtalet fortsätter. Själv minns jag det modigaste jag någonsin ätit.

Vi kom till Hiroshima sent på dagen, jag, Ervasti och Baxter, tre europeiska stipendiater på guidad rundresa i japansk kultur. Stan är även känd för att ha väldigt bra fisk, den ligger vid det japanska innanhavet så det är naturligt. Alltså blir det en fiskrestaurang och där är den engelska menyn givetvis aningen svårtolkad men jag gissar att “Turbo” ska vara “Turbot” det vill säga piggvar och det låter safe så det tar jag.

Alla dom andra får in normala rätter. Jag får ett stort fat med salt. Saltet brinner med en sprit-blå låga. Och mitt på det brinnande saltet ligger en knytnävstor snäcka. Det är en sådan där snodd snäcka, som en snigels, fast större. Och svart. Öppningen är ständ med ett lock. Efter ungefär fem minuter börjar elden slockna. Ungefär samtidigt börjar det bubbla i skarven runt locket. Det finns något där inne och nu blir det kokt i sina egna safter.

När elden slocknat och bubblet slutat tar jag mod till mig och knackar på locket med ätpinnarna. Ut trillar något som ser exakt ut som en nylagd hundskit. Lätt ångande.

Jag tittar på föremålet. Jag tänker: det här en en restaurang. Dom hade det här på menyn. Det ligger inte drivor med döda gäster runt de andra borden. Det stod inga ambulanser på gatan utanför. Det borde rimligen gå att äta det. Så jag tar en bit. Det smakar i stort sett som en nykokt blåmussla.

Nu när jag Googlar ser jag att Turbo är en havssnigel men då hade jag ingen aning och det var troligen den modigaste provsmakning jag gjort i hela mitt liv. To boldly chew where nobody has chewed before. Jonas och Caroline ser EXTREMT skeptiska ut.

Kanske en sång kan få dem på andra tankar.

Tags: , , ,

Brödkrutonger från storfinansens bord

Thursday, August 27th, 2009

DSC00283

Man kan äta lunch, bli lunch eller blogga om lunch.

Det är onsdag. Jag är på väg från marknadsledning till analytikerträff och har just gett upp hoppet om att få lunch när online-chefen och jag springer på en caesar-sallad utanför styrelserummet och raidar den. Det är kanske lite under en kostymkilles mänskliga värdighet att äta sopor, men det är i alla fall styrelsens sopor. Betydligt värre, det är för mycket krutonger i den, men jag rör dem inte. Hoppas att det är bra med fett i dressingen och inte bara en massa emulgeringsmedel och liknande.

Hon tycker nämligen att jag börjar bli lite mager, men jag kan leva med det. När jag pekar på de sista kilona runt midjan påpekar hon att det är för tidigt för beach 2010 men det är aldrig för tidigt för Beach 2010. Eller Beach 2011.

Den här sången kommer från en platta som räddade mig för 13 år sedan. De senaste dygnen har jag inte kunnat få den ur huvudet.

Tags: ,

Ett sötat erbjudande till marknaden

Wednesday, August 26th, 2009

DSC00279

Nej, jag äter dem inte själv. Det är bara en några av de godsaker vi bjöd analytikerna på.

No tags for this post.

Mat, kärlek och andra relationsfrågor

Tuesday, August 25th, 2009

2days1

Det är verkligen ingen bra idé att äta fransk löksoppa två timmar innan man bestämmer sig för att försöka bli sams med sin flickvän igen. Jag menar, det går. Men löksoppan underlättar inte på något sätt. Ni kan lita på mig här.

No tags for this post.

Jag har sett ljuset

Tuesday, August 25th, 2009

DSC00276

Jag behöver karaktär och ryggrad just nu, men David, Elina och världens hårdast arbetande Cecilia lockar med mig till Lux där vi äter oxbringa med senapstuvad spetskål och pratar organstölder, bra restauranger i Estoril, juridik, “Arctic Sea”, Usain Bolt, “Två Dagar i Paris”, djuphavsfiske och förortspizza vilket en av oss hävdar är något dom serverar på Årsta Golfklubb.

När vi kommer tillbaka står det ett par Friskis-tjejer i repan och en av dom tilltalar mig “Jag ser att du tränar…”

YESSSS!!!!

Så är det. Det är inte svårare. Bacon är online igen och är det med en sång. 95 kilo – jag är på väg!

Tags:

Bloggtoppen.se