Mest av allt är det färgen jag föll för, en komplex dovt gul nyans som gjorde att jag först trodde saffran eller kanske morotskaka. Det är dock ett gårdssmör från mejeriet i Kalv i Västergötland och som folket på Cajsa inte tvekar att kalla “fantastiskt” för det är det, nästan så gott att det får mig att börja äta bröd igen.
Mitt tips är att ni steker en omelett i det. Inga konstigheter, bara två lätt vispade ägg som får lyfta fram den makalösa smörsmaken.
Tags: omelett, smör
Killarna som gaddar mig, det vill säga Bläckan och Sebbe, ingår i ett designkollektiv som började med att göra nålgaddningar där hemma och som nu i högt tempo håller på att etablera sig som något mer än enbart en tatuerarstudio. Dom gör grafiska romaner, designar loggor och t-shirts och Danne som är chefen är dessutom manager för ett band som heter Kartellen.
Nu ställer det ökända Salong Betong dessutom ut på Galleri Hang-Ups på Rutger Fuchsgatan 5, öppet fredag 17-22 och lördag 14 – 18 till och med 13 juni. Högdalen goes innerstadskultur? Typ nästan i alla fall.
Och dagens låt är lånad av en tjej som heter Michelle som jag blev fruktansvärt osams med i våras. Men det var lugnt. Jag hade fel så jag vek mig och bad om ursäkt.
Tags: tatuering
Snabb söndagmiddag blir lite gårdsbacon, en avocado, två stekta ägg och en habanerosalsa som stått i skafferiet så länge att jag inte vågar bjuda någon annan på den längre. Lunch var en skiva getost och en näve valnötter. Frukost en halv blodgrape före träningen och en tallrik Järna lantyoghurt efteråt. Och jag lutar nog åt att hålla 12 dagars LCHF-diet för att se om jag inte kan kicka igång en ketos sedan.
Jag har kört introduktionskurs i yoga i helgen och måste erkänna att jag är lite halvsåld. Jag säger halv för det jag köper är att det är en extremt effektiv träningsform. Tror aldrig jag mått lika väl efter ett nytt pass som jag gjorde i fredags kväll. Jag låg på soffan och små popcorn av lycka poppade loss runt om i kroppen medan det infann sig en känsla av lugn och mild eufori, inte helt olik vad en ovanligt lyckad ny partydrog eller några glas bra champagne brukar åstadkomma.
Så nu kör vi yogaspåret ett tag. Minus 1,5 kilo sedan i fredags morse och den skönaste träningsvärken någonsin har talat.
Det jag inte köper är den andliga delen. Det är lite för mycket “Du sökte ett verktyg men fann en chakra” för min smak och när man jobbar med asiater lär man sig ganska snabbt att det där “uråldriga visdomsorden” bara är deras version av bullshit, typ sådana där verbala tics som vi själva har modell “mycket ska man höra innan öronen trillar av”. Yogavärlden präglas dessutom av extremt dodgy dress-sense så i ren protest gick jag i Crooks & Castles sweatpants och en tee med texten “Greedy Genius” idag. Mariancila som mailar från Gotlandsbåten säger dock att den andliga biten kommer att sitta den också, bara jag får ordning på andningen vilket jag villigt erkänner att jag inte alls har just nu.
Själva träningen är dock bra. Grymt bra. Testa om ni inte redan gjort det, säger jag bara. det finns en logik i rörelserna och deras inbördes ordning som kännes väldigt bra i kroppen.
Jag hamnade på Yogashala på Gotlandsgatan 88 på en rekommendation från Linda och min lärare är Lisa som håller på att ta över stället. Gina rekommenderar Inbalance på Wollmar Yxkullsgatan och bor ni på Gotland så har ni tur för Mariancila gör inte bara världens bästa kimchi, hon håller på att öppna sin egen yogaskola Lilashala där. Vilket summerar mitt kontaktnät inom yogavärlden.
Kommande veckan är en renodlad partyvecka som börjar med att jag ska göra klar min tatuering. Anna som var där i fredags berättar att skuggningarna gör sjukt ont och jag har en fyratimmarssession framför mig.
Jag säger till henne att jag inte är orolig för smärtan eftersom jag har kärleksproblem.
Anna säger att hon gjort alla sina gaddningar under sådana omständigheter och att hon har många fler än jag.
Jovisst, säger jag, men min tatuering är större än alla hennes ihop.
No tags for this post.
Fia och jag tog var sitt glas rosé efter maten och sedan stack jag till Jacob´s och träffade Utvik som är ett gäng killar som alla fick sparken från Kinnevik på 90-talet. Jan berättade inside från JAS-försäljningen till Tjeckien, Christian om hur man köper TV-licenser i Ryssland och vad man måste göra för att få betalt. Sedan drog Jörgen en sådan där typisk Jörgen-historia som skulle vara totalt osannolik om det varit någon annan än han som leverade den, om när han skulle exportera Svenska Spel till Kina och alla åt räkmackor och jag tog två glas Cotes du Rhone innan jag gick hem genom regnet.
När jag vaknar har jag två sms från henne och en inbjudan till B-Reels gårdsfest. Jag tränar en halvtimma och släpper sonen vid skolan. Nu har jag just bokat fyra norska “presentasjons-piger” och letar efter en trollkarl och jag försöker få Google att synka med ett gäng danskar och två olika PR-byråer samt en taiwanesisk mobiltillverkare. Det går så där. Runt omkring mig jublar folk och det spelas musik på hög volym och alla trängs för att se Fehrm coacha sitt team för ingen gör det bättre än vad han gör.
Får se om jag hinner dyka upp på Janne Källbergs vietnamesiska nätverkslunch. Tror inte det. Men jag tror inte att JK är där heller.
Vid sju är det yoga, men innan dess tänkte jag svänga förbi tatueringsvernissaget på Hang-Ups. Jag är sugen på att gadda en drake till höger överarm, men först ska vänstern bli klar. Anna frågar och jag verkligen tänkt igenom draken, ska jag ha en kinesisk drake, en korensk eller en japansk, och skulle inte en tiger vara bättre?
En tiger? Jag måste tänka igenom mina tiger-options. Hmmm…
No tags for this post.
Curryn på bilden har inget med curryn i texten att göra.
Eftersom en av er bett om det kommer ett recept på en currybas, en daag curry. Receptet är taget ur Camellia Panjabis “50 Great Curries of India” och jag brukar frysa in den i portionsförpackningar.
Ni behöver:
Säg till när ni är mogna för något mer avancerat.
No tags for this post.
Spaghetti Bolognese eller kort och gott spagbol är vardagsmat. Om jag var din hemmafru utnämde den till kökets svar på missionären, ett regelbundet återkommande inslag i vardagen som de flesta vuxna lärt sig hantera men som många av oss vill variera. Hon föreslog att vi skulle testa att ta med en morot.
Alla varianter är inte lyckade. Heston Blumenthal injicerar sin “perfekta” bolognese i kycklingembryon. Jag är tveksam. Världens hårdast arbetande Cecilia svär att cashewnötter och fetaost måste ingå. Jag blir ändå mer tveksam – kom tillbaka kycklingembryon, allt är förlåtet. Folk med minsta aning italienskt påbrå anser sig alltid veta exakt hur den perfekta bolognesen ska göras och det är påfallande ofta utan tomat men med rödvin och kanske möjligen lite tomatpasta, pancetta och kött som fått koka sönder i stället för köttfärs. Och där är jag inte så tveksam.
Själv gjorde jag något hädiskt nyss när jag hade typ 3 hekto köttfärs över. Jag tog en burk hoisin-sås i stället för tomat. Resultatet S E R ut som en bolognese, fast kanske mycket djupare, vackrare röd som om jag hällt på en halvpanna tegelfärgat vin och smaken är söt och bönig på ett distinkt kinesiskt vis. Jag kommer att servera den ovanpå ett litet berg av nykokta feta vita asiatiska vetenudlar och hacka massor av färsk koriander över.
Och eftersom jag totalt snöat in på The Cure får ni den här beviset för att de är ett av de stora romantiska banden:
Killarna på Sandströms som hittat på namnet säger att det är en bit som sitter “någonstans på halsen” närmare bestämt framför karrén. Jag säger att det är platt, handflatstor muskel som är rejält marmorerad och som vinner på att man steker på den så den blir genomstekt, vilket jag ALDRIG gör med griskött annars.
Chockerade? Hörde jag ordet trikiner? Glöm trikinerna säger jag då. Det finns ett, jag säger ETT (1), dokumenterat fall av trikiner i Sverige de senaste 30 – 40 åren och det var en gentleman i Karlshamn som efteråt kom ihåg en delikat kallrökt fläskfilé han ätit under ett semesterbesök hemma i Jugoslavien några månader tidigare.
Så allstå, griskött ska vara blodigt. Kan gärna vara lite varmt rätt igenom, men inte genomstekt. Och den här grishemligheten åts med lite grön sparris, skivad gurka, inlagd kinesisk mustard green och det sista av Marianchilas gotländska kimchi som effektivt slog ihjäl alla spår av sparrissmak.
Och kimchin då, den kräver sitt ackompanjemang.
No tags for this post.
Alla mammor, systrar, döttrar, flickvänner, SO:s eller grannar är på lantställen, hos pojkvänner, på fest eller bara någon annan stans så vi pojkar lagar hamburgare åt oss själva och ett liv fyllt av bittert förvärvade kötterfarenheter har för ögonblicket övertygat oss om att en bra hamburgare ska vara något i stil med det här:
Du börjar med ett bra kött som inte har för mycket fett. Just nu föredrar jag flankstek men kan inte bestämma mig om den ska malas med grövsta skivan, som ger karaktär, eller normal för ett mera traditionellt tuggmotstånd. Kör var annan gång, ungefär, medan jag försöker bestämma mig. Om jag inte maler det själv köper jag av någon som maler medan jag tittar på. Det fungerar INTE med vanlig industriköttfärs.
Först steker jag bacon, som egentligen är rökt sidfläsk från Nibble gård men skuret som bacon. Det ska vara knaprigt. Sedan burgaren och slutligen, precis innan burgaren är klar, en tjock skiva emmenthaler till varje burgare. Brödet, som jag själv inte äter, är köpebröd från Max’s som är gult och saftigt och som jag väcker till liv i rosten innan jag använder det.
Sonen får Tubbs BBQ-sås och Texas Longhorns jalapeno-ketchup på sina. Jag äter min ren med en grön sallad och med ett par färska, gröna jalapenosar.
När hon ringer frågar hon om just det. Jag frågar om yogaställningen hon visade senast vi sågs och efteråt frågar sonen om hon ringer bara för att småprata utan att egentligen vilja något och när jag svarar att det är precis vad hon gör konstaterar han att det är ett bra tecken.
Jag funderar på om det inte är dags att ändra relationsstatusen på Facebook snart. Just nu står den på “It’s complicated”.
Så här blev burgaren. Det är barnversionen så inga grönsaker i sikte. Dessutom vet jag att friesen är ett sorglig kapitel, men jag orkade inte brassa egna idag. Och sonen undrar om vi inte kan laga sliders nästa gång. Små burgare. Precis som på White Castle.
Nu ska vi se “Primer” som är en grymt komplicerad thriller om tidsresor som några kompisar till Janne Källberg gjort för en skruttig minibudget på totalt 6 000 dollar och där det är totalt omöjligt att begripa någonting av den sista halvtimman, även om man fuskar och läser någon av de webssiter som försöker förklara intrigen.
Medan jag plockar in disken blir det ytterligare ett ögonblick av zen med Robert Smith och hans kamrater.
No tags for this post.
Laura ville att jag skulle följa med till Berlin och parta den här helgen. Dottern och jag bestämde oss för att sitta i Stureplanssolen med räkor och vitt vin. Men nu regnar det, de enda SMS jag får handlar om driftstörningar och de tre andra operatörerna krånglar med den gemensamma releasen så det ser inte ut att det blir något av den heller. Jag gör allt extremt lätt för mig och kokar de här till lunch i stället.
Och ägnar en tanke åt varför jag aldrig fattat vilket sexigt, romantiskt band The Cure är.
No tags for this post.