Archive for March, 2009

Marulkslever på Stockholms minsta restaurang

Monday, March 30th, 2009

akki

Lunchar med Kristina på Stockholms minsta restaurang, Akki Sushi i Medborgarhuset. Blinka och du missar den.

Dom har tre sittplatser i fönstret och två vid baren. Köket, där fyra kockar sliter, är aningen större än “matsalen” men dom har huvudstadens bästa sushi och en grym snurr på verksamheten. Deras marulkslever för 35 kronor är värd en resa och Kristina ger mig en av sina små klarröda bläckfiskar och jag lär henne skillnaderna mellan tre olika varianter av loser på yiddish innan hon rusar iväg till en försenad fotosession.

No tags for this post.

En berättelse om fyra köksträdgårdar, senaste delen.

Monday, March 30th, 2009

dsc00069

Ett köksfönster på Södermalm. Sedan våren kom med nya örter för tio dagar sedan har familjen utökats med två rejäla basilikaplantor, en salvia och en gulgrön kudde citrontimjan. Jag har plockat en skörd från rosmarinet, oreganon och två från timjanet där den andra gick ner i en rejäl sats bakade vita bönor som just kom ut ur ugnen. Där hade den dessutom sällskap med ett halvdussin blad från lagern.

Det är vår i allt utom temperaturen nu och grejerna växer så man nästan blir rädd. Salvian lyfte sig upp ur krukan på två dygn och jag fick flytta den till en större.

Nästa medlem blir en planta marockansk mynta från Västra Färs härad som Eva ska ta med sig på tåget nästa gång hon kommer till Default City. Få se nu, var ska jag ha den? Hmmm…

No tags for this post.

En berättelse om fyra köksträdgårdar, del 3

Monday, March 30th, 2009
img_0006
Tidig vår i min tredje köksträdgård.

Min tredje köksträdgård var min perfekta köksträdgård, vilket förklaras av att den kom färdig med huset vi köpte, en stor gammal skola på Österlen i Skåne.

img_0195
Sen höst i min tredje köksträdgård.

Tidigare ägarna HC och Therese hade förvandlat huset från en alkad snickares verkstad till en österlensk dröm och trädgården från en potatisåker till något som le Notre skulle kunnat skryta med - nästan i alla fall.

Någon har sagt att den klassiska engelska trädgården är ett försök att återskapa Eden före syndafallet och att den formella franska trädgården är ett försök att tvinga naturen att underkasta sig det mänskliga intellektet. Den här köksträdgården var det senare. Fyra större sängar i ett snörrätt rutmönster med en mindre rundel i mitten, noga klippt buxbom runt alla kanter och en stensatt korsformad gång mellan dem. Och i mitten av varje kvadrat, en bollklippt buske buxbom.
Läget var en perfekt balans av skydd och tillgänglighet. I söder, köksdelen av boningshuset, i norr ett två meter högt plank och i väster det gamla svinahuset som en gång i tiden hjälpt överläraren att dryga ut lönen. Två stora bokar skuggade och det fanns en gammal brunn på ett par meters avstånd.
Kryddor är så tacksamma. Dom bara växer. Salvia, röd salvia och purpursalvia blev riktiga buskar som jag regelbundet fick såga ner till vettig storlek.  Tre sorters oregano växte till stora kuddar i olika nyanser av grönaste grönt. Vanlig timjan slogs med mejram, silvertimjan och citrontimjan om lebensraum. Vi hade kunnat försörja en mindre nation med citronmeliss. Vi hade fyra eller fem sorters mynta och mynta är en underskattad krydda men den växer som ogräs och redan andra året hade vi dem i ligustern, bland klätterrosorna, i murgrönan, framför huset, bakom huset och sedan kom grannen och klagade. Kryptimjan bredde ut sig över gången till redskapsskjulet. Den var tjock och mjuk som mattan på ettt riktigt New York-hotell och var fantastisk att gå barfota i när solen låg på. När kryddorna blommade var alla traktens humlor där och några bin vi kände kom från över en kilometer bort.
Rosmarinet kunde dock inte riktigt bestämma sig, den franska dragonen hängde inte riktigt med när de andra gasade på och basilika gick inte alls för det blåser i Skåne och så säger Eva som känner en hortonom att basilika inte klarar temperaturer under 12 grader.
Lyckades jag tvinga de här 36 kvardratmeterna skånsk natur att underkasta sig mitt intellekt. Nja, jag vet inte riktigt, men i sex år hade vi hemskt trevligt ihop och vi trivdes båda två och när vi skildes var nog matchen fortfarande oavgjord.

No tags for this post.

En berättelse om fyra köksträdgårdar, del 2

Monday, March 30th, 2009
Idag syns inga spår av min andra köksträdgård, bland annat för att den låg i ett militärt skyddsområde och Google Earth får inte visa för hög upplösning.

Idag syns inga spår av min andra köksträdgård, bland annat för att den låg i ett militärt skyddsområde och Google Earth får inte visa platsen med för hög upplösning.

Vintern 1995/96 var grym arbetsmässigt och när våren närmade sig påminde min hustru mig om de fem tecknen på utbränning. De tre första hade jag, det fjärde kom vi inte riktigt ihåg vad det var men det femte var att man tog livet av sig så vi tog det säkra före det osäkra och åkte till svärfars hus på Sturkö över påsken och jag hyrde en jordfräs.

Det var precis vad jag behövde. På jobbet hade vi ett rum med dokumenterade buggar, noga noterade på PostIt-lappar som täckte alla fyra väggrna, dörren och alla fönstren. Här hade jag en dum maskin som slamrade, osade och stångades medan den tuggade ängsmark till jord. Jag älskade det. Solen sken från en klarblå himmel. Stora flockar av små barn nedsmetade av glass drog skikande fram och tillbaka över trakten och en orkester av lärkor slog symfonier av drillar i skyn medan jag slet och svettades, insvept i blå dieselrök. Mellan skärtorsdag och annandag förvandlade jag trädgårdens tragiska hörn från en djungel av vildvuxna björnbär till en strukturerad köksträdgård med snörräta bäddar av nysådda nyttoväxter, noga utmärkta med fröpåsar uppträdda på pinnar.

Mitt i det hela ringde Niklas Mattsson och berättade att vi blivit årets website och då övergav jag min andra köksträdgård och så kom alla traktens fåglar och kalasade i sig fröna varefter björnbärden återerövrade alltihop på ungefär en vecka.

Den såg dock fantastisk vacker ut fram tills dess och hade ett oslagbart terapeutiskt värde.

No tags for this post.

En berättelse om fyra köksträdgårdar, del 1

Monday, March 30th, 2009

Det är vår och jag har skrivit alldeles för mycket om köksträdgårdar. Del ett av fyra kommer här:

villagatan

Det lilla huset på leråkern, mitt i vintern.

När jag var barn hade vi en köksträdgård men vi kallade den för ett land. Vi bodde i ett nybyggt villaområde ute på det som helt nyligen varit en vanlig småländsk leråker och landet började vid en rad vinbärsbuskar, en röd och resten svarta vilket jag hatade efterom barn alltid hatar svarta vinbär. Varje höst gjorde mamma svart vinbärsaft som ingen drack och som möglade så att hon fick kasta bort den nästa sommar. En gång gjorde hon apelsinsaft, men den dracks omedelbart upp så det var inte bra för då hade vi ju ingen saft hemma så det gjorde hon aldrig om.

mammaopappa

Mamma och pappa med min bror, några år före det plågsamma sparrisförsöket.

Förutom vinbär hade vi sallad, persilja, dill och ett år försökte farsan sig på sparris men det blev bara en massa stora rävsvansliknande plymer av det och dem var vi bara glada att vi slapp äta. Det enda han var verkligt intresserad av var gräslöken, som han hade till sin matjes. Problemet var bara att familjens strävhåriga foxterrier Pysen pinkade på den, så farsan fick köpa. En gång testade han att plantera ett hemligt stånd gräslök, längst borta i landets bottersta hörn bakom vinbären där ingen såg den och den kvällen kom Pysen lufsande som vanligt, lyfte på benet pliktskylidigt och satte sin stråle rakt i gräslökstovan. Men så skakade han av sig, stelande till, liksom vädrade något i luften, och så spände han blicken mot trädgårdens bortre hörn och gick som på radar rätt bort till den nya gräslöken och gav den en dusch också och farsan fick fortsätta köpa gräslök.

Det var den första köksträdgården.

No tags for this post.

En vietnamesisk snabblunch

Sunday, March 29th, 2009

dsc00067

Det är små vietnamesiska vårrullar med vegetarisk fyllning som jag handlat hos asiaten en trappa ner i Söderhallen. Dom har varit frysta men det smakar färskt om böngroddarna inuti även efter friteringen. Till det, en lätt ljusbrun japansk organisk soja som lagrats på cederfat och över alltihop, massor av färsk koriander.

No tags for this post.

Första försöket med San Francisco Sourdough

Sunday, March 29th, 2009

dsc000731

Jag har just blivit klar med min första sats San Francisco Sourdough baserad på Hampus surdeg, Jan Hedhs metodik och lantvetemjöl från Gammelbo Kvarn. Det är verkligen ett heldagsbröd och jag skulle aldrig gett mig på det om jag inte hade en maskin som knådar. Jag kom desutom igång sent igår så sista jäsningen fick bli över natten men de färdiga bröden blev väldigt bra, grått saftigt smakrika under en distinkt knaprig skorpa.

Det ena gick till grannarna som tack för en stor sats nypressad äppelmust i höstas.

No tags for this post.

Var får dom allt ifrån – quinoa till exempel?

Sunday, March 29th, 2009

quinoa21

Funderar ni också på var saker kommer ifrån. Ta quinoa till exempel. Första gången jag stötte på quinoa var för några år sedan på Nyfiken Gul nere i Eriksdal och dom fick förklara att det kom från Anderna och var nyttig. Året efter fanns quinoa på varje trendig matsedel och nu är den överallt, från min usla ICA Matmäster som TV kallar ICA Matrester, uppmärkt under käcka miljövänliga varumärken, till salladsbuffen i vår långt från lysande personalmatsal. Det tog mindre än fem år.

På den tiden har någon byggt upp en betydande quinoa-produktion någonstans i världen, för jag hoppas att det inte är så att dom bara har tagit fattiga människors mat och sålt den dyrt till oss. När jag googlar hittar jag dock inga bilder på inka-ättade quinoa-miljardärer som kör Lambos genom Cuzcos gator. Bara sådana här bilder av vild quinoa på någon lagom pittoresk bergssida, eller en bild på fattiga indianer som planterar quinoa i något som verkar vara en uttorkad sjöbotten (Googla själva på “quinoa-planting”, bilden är upphovsrättskyddad och jag vågar inte låna den.) Det finns inga bilder som visar nyligen kalhuggen regnskog där väldiga skördetröskor skördar quinoa heller.

Så var kommer all quinoa ifrån?

Finns det en mörk hemlighet här, ungefär som rosa himalayasalt som inte alls kommer från Himalaya utan från en gruva i öknen i Pakistan där den bryts av barnarbetare under vidriga förhållanden. Eller som 20-årslagrad skotsk maltwhisky som inte alls behöver vara lagrad i 20 år på ekfat utan lika gärna kan vara macererad med ekspån i ett par månader.

Jag misstänker att det är något som inte stämmer här. Någon som vet? Svara snabbt innan jag blir tystad av den multinationella quinoa-kartellen.

No tags for this post.

Högt ovanför Sveavägens sorl – Matdistriktet

Saturday, March 28th, 2009
dsc000011

Tio i tolv en lördag. Fem minuter senare köade folk på gatan.

En gång flög jag över dagen till London och tillbaka enbart för att handla mysli från Dorset Cereals men det behöver jag inte längre. Nu räcker det att bestiga trapporna uppför Rådmansgatan från Sveavägen för där ligger Matdistriket som hittat ett läge som är både totalt off och mitt i centrum av allting. Butiken är värd klättringen dock för dom har ett bra sortiment av kött, ostar, bröd, grönsaker och godis utvalt enligt principen ekologiskt, lokalt och hög kvalitet. Någon plockar de sista färska korvarna från Taylors & Jones mitt framför ögonen på mig men jag kompenserar med en bit kumminfläsk, en rosa Komachi-kniv och en ko-ost från Påverås Gårdsmejeri som heter Rosa efter hon som bidragit med mjölken. Bara en sådan sak kan rädda en regnig lördag.

Dessutom, Matdistriktet twittrar och har ett nyhetsbrev som det kan vara värt att haka på för jag har en känsla av att utbudet kommer och går.

dsc000711

Rosa, en lent krämig och nötig ost som tar för sig.

No tags for this post.

Surdeg via sms

Friday, March 27th, 2009

dsc000651

Jag fick ett nytt sms att jag hade ett paket som väntade på Bladverket. Jag anade nog vad det skulle vara, men inte mängden. När tjejen frågade vad det var tog jag en rövare och sa att det nog var kassen med vin som stod brevid. Den visade sig tillhöra den andra kunden och mycket riktigt, mitt paket var en burk surdeg. En GIGANTISK burk surdeg. Som tjejen på Bladverket omedelbart bartrade till sig en del av som ersättning för en dags surdegsvaktande. Okej, jag fick två liter blomjord till min salvia också och så lovade jag att komma tillbaka och handla blommor så jag har inte riktigt räknat ut än om jag gick plus eller minus där inne.

Tack Hampus, nu behöver jag dock inte skämmas längre.

No tags for this post.

Bloggtoppen.se