March 7th, 2010
Vi bodde i en takvåning på Craven Hill där det regnade in och kranvattnet var så hårt att det var omöjligt att få lödder i duschen. Jag jobbade, hon låg naken i solen ute på terassen, vi handlade franska bakverk på andra sidan Queensway och vin hos en lokal vinhandlare som alltid insisterade på att vi skulle prova var sitt glas av allting och jag upptäckte Elisabeth David Shop i Covent Carden som var på fallrepet då, men som fortfarande hade bra olivoljor och där köpte jag en tryffelhyvel som hängt över alla mina köksbänkar sedan dess.
Den sommaren var Marco Pierre White kung.
Kvinnan jag levde med då var en flicka från en av de gamla fina östermalmsfamiljerna och var på ett underligt självklart sätt helt hemtam på trestjärna ställen, förstod skillnaden mellan en Latour 62a och en 61a och tvekade aldrig en sekund över att bara kliva fram till George Michael på nattklubben en sen natt och förklara hur mycket hon gillade hans musik. Han såg totalt överrumplad ut, inte minst för att hon var så vacker, men tog det bra och några timmar senare sken han upp och vinkade till oss på dansgolvet.
Och Marco var hennes fynd. Han var den förste rock n roll-kocken. Ta bort förklädet pÃ¥ bilden överst och han skulle kunna ha platsat i The Strokes, även om The Strokes var en massa Ã¥r avlägsna. Och i första scenen i första avsnittet av hans BBC-serie smakar han pÃ¥ nÃ¥got och stoppar tillbaka skeden i grytan och fortsätter röra med den. Vilket är nÃ¥got man bara inte fÃ¥r göra. Öven om alla kockar faktiskt gör det. Hans debutkokbok var döpt efter en Velvets-lÃ¥t – “White Heat” – bara en sÃ¥dan sak.
En kvinna där hemma tog tipset och lockade över honom till ett gästspel pÃ¥ Wärmdö Golf & Country och hon kallade mötet “sitt livs upplevelse”. Och det var innan han blev den yngste nÃ¥gonsin att fÃ¥ tre stjärnor i Guide Michelin. Och han var det första som visade att en kock inte behöver vara fet, tysk och kolerisk, han kunde vara en star.
Idag är han Gudfadern. Alla de andra kända brittiska kockarna, Gordon Ramsay, Jamie Oliver, Hugh Fearnley-Whittingstall har lärt sig alla sina moves av Marco Pierre White. Laga din egen mat. Gör TV. Ge ut böcker. Bli en kändis. Använd berömmelsen till att bygga ditt eget restaurangimperium. Bli rik och dra dig tillbaka.
Fast den sommaren vi hängde på hans ställe som hette Harveys och låg ute i Wandsworth var det bara en känsla av att befinna sig på platsen när något började. Och ett löfte om att mat skulle bli något stort och spännande och viktigt och att folk skulle tala om nya restauranger och nya kockar som de pratade om ny musik och nya band. Och det var min dåvarande som upptäckte honom.
Sedan blev det höst, vi flyttade tillbaka till Stockholm och jag lämnade henne för hon som blev mina barns mor, men det här är en sång från den sommaren.
Posted in Bacon pÃ¥ krogen, Läst och sett, Tillbaka till mina kÃ¥lrötter | No Comments »
March 6th, 2010
Efteråt sover vi hoptrasslade i ett pussel av ben och armar, tätt, tätt tillsammans. Vi går upp och gör en hastig frukost där hon kysser det franska surdegsbrödet och säger att hon längtat efter kolhydraterna. Jag brassar espressos och sedan går vi och lägger oss igen. Först någon gång efter 12 upptäcker vi att det finns ett liv som levs där ute i strålande solsken och att det är en massa människor som lever det. Det blir lätt så när man börjar fredagkvällen med fyra drinkar på för kort tid.
Det sista hon gör innan hon går är att bita mig i underläppen. Hårt.
Det blir en vernissage-lördag. På espressohaket träffar jag Bengt som jag inte känner igen först, men han var stans Tom Verlaine en gång och nu visar det sig att han är delägare i espressohaket och att han ställer ut en fotograf som heter Dawid. Fast vi pratat mest om Olle och Danne från Reeperbahn.
Salong Betong har vernissage pÃ¥ Jacobs, mitt i hjärtat av rika Östermalm. Jag frÃ¥gar Danne hur det känns och Frank som gör en pilot för Sexan lÃ¥ter kamerorna rulla. Dom bjuder pÃ¥ vitt vin och danska snittar – hönssallad med curry och bacon, räkor med majonäs, gubbröra – och jag flirtar till mig ett andra glas vin av flickorna i baren när Eva och Lars kommer förbi.
Och när jag kommer hem somnar jag på soffan. Och jag känner fortfarande en lätt ömhet efter det där bettet i underläppen.
Posted in Life of Bacon, Wellness | No Comments »
March 5th, 2010
Antonias lunch
- Min lunch
Joels lunch
Jonas lunch
Malins lunch
 Det är vårvintersol över västra Kungsholmen och vi går till Fazer för att äta en snäppet bättre lunch. Dom har en grym personalbuffé med rostbiff, rosmarinköttbullar och smörfisk som viktigaste val men alla tar av allting i egna kombinationer. Den inlagda grillade auberginen med ärtskott är grym. Jag tar tomater med en dressing på feta och soltorkade tomater vilket kanske blir tomat på tomat, men det är helt ok.
Jonas är i stan för att lämna över till Antonia. Han visar bilder över en husvägg i Oslo där han bor där nÃ¥gon sprayat “Partysvenskar – go home!” och försöker baita mig för kolhydraterna med hans hjärta är inte i det och jag tar inte betet. Och dÃ¥ berättar han att dom har en post för övertidsmat, vilket är käk man handlar pÃ¥ företagets bekostnad efter fyra pÃ¥ eftermiddagen ifall man planerar att jobba över. Till sju, eller sÃ¥.
Här följer bara några snabba rader om att vi ska ut i kväll allihop, om att jag börjar se mina döttrar dyka upp på samma fester som mina kompisar och en undran om det är nu jag ska bli orolig. Och så påpekandet att jag lagt in den här sången i kvällens spellista på byrån.
Det kan bli lite hirr under natten i och med att vi gör winter maintenance på Bacon.
Posted in State of the Onion | 2 Comments »
March 5th, 2010
Vi minglar pÃ¥ Bukowskis och jag blir stÃ¥ende framför en samtida svensk konstnär. Intendenten – heter det sÃ¥ ?- frÃ¥gar om jag är bekant med hans verk. Nej, säger jag, däremot är jag bekant med hans fru. Hon dumpade mig för Olle Ljungström.
Och hela den här posten är reklam för den här boxen.
Posted in Life of Bacon | No Comments »
March 4th, 2010
I går kväll var det som något lossnade i kroppen. I stället för de vanliga 15 gången med skivstången och ha det kämpigt på slutet flög jag genom 30 inte bara tre utan fyra set och sedan var jag pigg och klarvaken och kunde knappt sova. Samma sak med yogan i morse och efter den bestämde jag mig för att ta fram proteinpulvren så det här blev frukosten.
Jag var hos min tandläkare efter lunch. Hon har en tätt sittande vit rock, trycker sig mot mig och säger “Du har sÃ¥ väldigt bra saliv!” och jag har ingen aning om vad jag ska svara sÃ¥ jag säger “öh tack” eller nÃ¥got.
Posted in Min Kemiska Romans, Wellness | No Comments »
March 2nd, 2010
På ett sätt mår jag väldigt bra, för yogan och ljuset gör sitt. Jag är utvilad, frisk och behöver inte längre sova tio timmar per natt. Idag vaknade jag av mig själv straxt före sex och körde ett fullt pass och jag är inte längre stiff som en brödkavel. Nedsidan är att jag varit öm i svanken där en massa sakner lossnat och att höger knä gör sig påminnt som alltid när jag går tungt in i yogan.
Sedan har jag varit väldigt duktig professionellt också. Problemet är att resultatet kommer först på torsdags och när det är så är det alltid så svårt att motivera sig i det dagliga nötandet så jag kommer på mig själv med att plocka ut en ny kostym ur garderoben och planera för en Don Draper-lunch vilket väl betyder tre martinis.
När jag kör över Västerbron genom det som mÃ¥ste vara vÃ¥rens första snöfall sjunger East River Pipe om Atlantic City och att “det är nÃ¥got som talar till mig över bron” men eftersom den inte finns pÃ¥ Spotify fÃ¥r ni den här i stället.
Posted in Wellness | No Comments »
February 28th, 2010
Jag vill inte riktigt pÃ¥stÃ¥ att februaris diet gÃ¥tt Ã¥t helvete för jag vägde in pÃ¥ minus fyra kilo i morse, men för tre veckor sedan lÃ¥g jag pÃ¥ minus fem och för fjorton dagar sedan pÃ¥ minus tvÃ¥ sÃ¥ det har varit en ojämn mÃ¥nad.Â
Jag fick aldrig ordning på min LCHF och ketosen kom jag inte i närheten av. Och jag åt bröd. Jag åt godis. Det persiska partydjuret var på mig som en hök varje gång jag var nere på tredje våningen dit Lotta flyttat med sin skål lösgodis, men det hjälpte inte för det blev en månad med ett ovanligt svårt sug efter socker. Och det blev inte en vit månad heller eftersom jag inte kunde stå mot trycket från den thailändska fastighetsmarknaden som la kreditkortet i baren och sa att nu kör vi.
På plussidan: jag känner mig frisk frånsett att näsan rinner, men det kan vara första tecknet på att våren är på gång. Det verkar som djävulsviruset till sist har lämnat min hals och mina luftrör. Jag är igång med yogan igen vilket betyder att det knäpper till i ryggkotor och leder hela tiden och den mörka tjejen på espressobaren har börjat skina upp igen när jag kliver in.
Sedan har jag ett litet facit på hur mars börjar och att torsdag kommer att bli en bra dag. Väldigt, väldigt bra. Som Gordon Gekko skulle sagt, nästan bättre än sex.
I väntan på den brassar jag en kimchigryta på en purjo, två lammkorvar och de sista resterna av Mariancilas mammas kimchi som är syrad med surströmmingsspad och som inte är att leka med efter alla dessa månader i en burk längst bak i min kyl.
“NÃ¥gon ropade mitt namn, jag vände mig om för att se, det var midnatt i The Mission men klockorna var inte för mig”
Posted in GI - a success story, Life of Bacon, State of the Onion, Wellness | No Comments »
February 28th, 2010
Kinesiska kommunistpartiet föreslår att det ska bli olagligt att äta hund. Eller katt, rapporterar The Economist.
Posted in Asiatiskt och annan husmanskost | No Comments »
February 28th, 2010
Jag hade en granbarkost från Jürss i Sörmland och en vit caprin från Stensvik Gårdsmejeri på Ljusterö men hade tänkt laga confiterat anklår med puylinser när Mariancilla kommer förbi och alla planer för kvällen havererar i ost och en syndaflod av chilensk Pinot Noir.
Jag har varit lite trött på svenska gårdsostar. Just nu verkar det som det startas mejerier på var och var annan gård runt om i landet, men det mesta som ystas är på sin höjd kul eller intressant eller vällovliga försök. Det är inte riktigt ett svenska matunder vi ser. Inte än. Precis som en gång rock och nu senast mode måste svenska matmakare hitta ett eget självförtroende och sluta försöka kopiera utländska förlagor. Jag har tyckt att Jürss varit just så, vällovliga. Att de gjort ett antal ostar som alla påminns lite om en utländsk förlaga och som man ätit med en känsla av att det var kanske kul att dom försökte men det är inte något man skickar till OS precis.
Granbarkosten är omtalad. Den är deras förska försök att göra något eget. Kloka personer har sagt att jag måste pröva den, men den är en lite för salt och ganska mesig rödkittsost och det är den vita Caprinen från Stensvik på Ljusterö som får oss att sluta prata terapi, arbetsbelastning och kinesmedicin för att det är något intressantare på bordet. Den ser inte så lite suspekt ut men är hård, extremt smakrik och jag känner fortfarande en svag smak av den nu, tolv timmar och två tandborstningar senare.
Jag säger till MC att hon borde skaffa get. Hon förklarar att jag är galen och så ber hon mig rosta en skiva till av brunkens frukt och nötbröd.
Posted in Lagat där hemma, Situationen pÃ¥ marken, State of the Onion | 1 Comment »
February 27th, 2010
Mariancila väcker mig med ett SMS. Hon är i stan och går förbi min port på väg till någon av alla sina kurser i TKM. Själv kör jag ett fullt pass yoga, det första på ett par veckor och följer upp det med en skål guava, blåbär och pecannötter med turkyoghurt toppad med honung och sedan kommer hon förbi och hämtar sitt carepackage där jag kastar med en flaska av universums absolut bästa balsamicoreduktion. Jag hade visserligen köpt den åt mig själv men hon behövde den mer och så går vi hand i hand längs Folkungagatan och småler i takdroppet.
Lunch blir tvÃ¥ ägg som stekts lÃ¥ngsamt i ankflott. Dagens macchiato pÃ¥ testolin dricks pÃ¥ vägen hem frÃ¥n Nytorget Urban Deli där det var knökfullt med folk och Jonas Borssén stod och demade sÃ¥ser. Jag vet att konceptet – ICA-butik med snyggare hyllor – inte imponerat pÃ¥ alla men det flyger. Tro mig, det flyger.
Ikväll kokar vi puylinser med lök, kryddor och lite bacon och äter confiterat anklår till. Sedan får vi se. Det finns trots allt hopp om en vår.
Posted in Lagat där hemma, Situationen pÃ¥ marken | No Comments »