February 8th, 2010
Jag är på Taylors & Jones med Morris, Per FT, Björn och deras vänner och vi gör korv, dricker whisky och ljuger om vårt förflutna i rockbranschen.
Per FT berättar om Klas Lundings julbord där när allt var avätet sent fram pÃ¥ natten Plura gÃ¥r fram till grishuvudet och bryter av ena kinden och börjar tugga pÃ¥ den varvid Per FT och Olle Ljungström och Plura drabbas av nÃ¥gon sorts gemensam zombieliknande frensi och sliter hela huvudet i stycken och jag gissar att Per FT är den enda av de tre som minns det hela. Morris berättar när han dansade naken pÃ¥ disken till en korvkiosk i Malmö och jag berättar om min korta och ensidiga romans med Elton John. Vi Ã¥kte bil ihop. Limousine. När bilden började rulla la Elton sin hand pÃ¥ mitt lÃ¥r och frÃ¥gade “Are you gay?”. Jag svarade ett blixtsnabbt och skräckslaget  ”No”  varvid Elton sa “Stop the car” och klev ur. Vi hade kanske Ã¥kt tvÃ¥ meter. Det kvalar knappast in som en av de stora romanserna, men jag gillar My Morning Jackets version av “Rocket Man”.
Det är en kul kväll. Korv är inte riktigt stor kokkonst. Man maler kött, blandar med kryddor och sedan krävs en viss finess med korvhornet och fjälstret och till slut är det inte alla av oss som klarar av att fläta korvarna. Adrian som är den som tar oss genom korvmakandets mysterier orkar knappt med oss, men jag mixtrar med kryddmixen i mina mexikanska chili beefs och dom blev både starkare och mer genuina än ställets egna. Hint till mr Talor och mr Jones: det ska vara spiskummin och oregano i en riktig chili. När vi går hem är vi alla 600 kronor lättare men har var sin kasse med drygt fyra kilo korv.
Jag åker hem och sover, Björn tar en taxi och de andra skränar iväg bort mot Mäster Anders.
Jo, en sak till. Någon frågade efter ett bra nytt band (nytt = typ senare än Eldkvarn). Jag sa de här.
Tags: Elton John, korv, Taylors & Jones
Posted in Bakat och klart, Life of Bacon, Ställen jag handlar pÃ¥, Vänner och Fiender | No Comments »
February 7th, 2010
 
Jag vaknar hungrig. Det är ett bra tecken. Jag har bara sovit tio timmar och känner mig utvilad. Jag kör en halv session yoga och det är den första på nästan en månad och det är också bra tecken.
Frukosten blir den sista bladspenaten, tre skivor bacon och två ägg med lite chili på som jag stekt i ankfett, en nypa pecannötter och en kopp espresso.
Det här var väldigt länge sedan.
Posted in Läst och sett, Wellness | No Comments »
February 6th, 2010
Nu maxar jag med fett och anti-oxidanter. Jag gör en soppa med grön curry, massor av ingefära och tjockar den med en trea grädde som stått öppen i kylskåpet lite längre än jag egentligen är beredd att erkänna, men som jag sparat just får ett sådant här tillfälle när jag behöver maxa fettintaget. Soppan ska gå i fotspåren på tre portioner acai-bär och jag hade tänkt sova ett fjortontimmarspass framåt och se hur jag mår sedan.
Jag har en massa saker att göra, men de kan alla vänta till i morgon.
Posted in Asiatiskt och annan husmanskost, GI - a success story, Wellness | No Comments »
February 6th, 2010
Jag har slarvat med att fotografera min mat. I går åt jag oxbringa på KB och på kvällen gjorde hon en underbart god torsk med lite apelsinglaze, salcicciakorvar och jordärtskockor och i morse kokade hon ägg till frukost men jag har problem med att jag tog en skiva av hennes fullkornsbröd, att jag faktiskt åt jordärtskockorna och att KB hade en kantbit av sitt fantastiska bröd och att jag petade i mig hela. Så jag erkänner, jag har varit en dålig, dålig man det senaste dygnet.
Innan dess hade jag gått ner fem kilo på en vecka utan kolhydrater.
Det är delvis diet och delvis virus för jag har något som känns som en rejäl vinterinfluensa. Utanför Krakow finns ett fjärrvärmeverk som vräker ut lika mycket luftföroreningar som hela Sverige och vissa vinterveckor med sydostlig vind märker jag av det. Det blir tungt att andas, jag får saker som rosslar långt nere i rören, huvudet spränger och så har jag haft det nu i snart en vecka, men jag hade tänkt fortsätta dieten och försöka komma igång med träningen igen så snart infektionen lättar lite.
Jag tar en kopp till av hennes te på citrongräs och ingefära och väntar, väntar, väntar.
Posted in GI - a success story, Wellness | No Comments »
February 4th, 2010
Lögn, för han kollade bara på testvärdena och konstaterade att jag hade en rejäl virusinfektion och att det troligen var en influensa. Och han frågade inte ens om jag behövde henne, bara om jag behövde slemlösande och Cocillana-Etyfin.
Men när jag kom hem hängde det ett care package på dörren och det innehöll hennes båda favorittidningar som är Filter och Jamie, min favoritchoklad som är Green & Blacks 70 %-iga mörka, Pukka citrongräste och två förpackningar übernyttiga acai-bär att göra smoothies på där jag omedelbart gjorde en smoothie på det ena och nu sitter jag här och väntar på det mirakulösa tillfrisknandet.
Men först tänker jag sova ett 12 – 14-timmars pass till.
Chokladen? Jo, den gick åt direkt medan jag lyssnade på den här.
Tags: svininfluensa
Posted in Life of Bacon, Wellness | No Comments »
February 4th, 2010
…som Jerry Seinfeld skulle ha sagt.
Plötsligt är de det värsta som finns. I min ICA-butik dyker det upp korvar som säljs som E-nummer fria, men det enda som skiljer dem från andra korvar är att man skriver ut ingrediensernas hela kemiska namn i stället för att ange deras E-nummer.
Jag är inte övertygad om att det är bra.
Jag är ett stort fan av en rad E-nummer. E 140 är klorofyll, E 160 paprika, E 162 rödbetsaft, E 152 järn, E 270 mjölkÂsyra, E 290 koldioxid, E296 äppelsyra samt E 220 svaveldioxid. E300 är c-vitamin, E330 citronsyra, E440 pektin, E901 bivax, E948 syre som faktiskt är en ganska bra grej. Get the point?
Jag frågar serb-baben och hon säger att jag måste hålla med om att det är något helsjukt i att vi måste tillsätta en massa saker till mat för mat bör vara naturlig.
Nej, varför det? Vi tillsätter salt som är ett konserveringsmedel som vi gillar för att det får maten att smaka gott. Vi kryddar. Vi sockrar. Vi häller vin i grytan för att det ger smak och färg. Apelsinjuicen blir godare med en skvätt vodka och lite grenadine.
- Nu är du bara dum. Du förstår precis vad jag menar, säger serb-baben och tar en klunk till av sin sojamjölkslatte.
Här är dagens udda låtval. Fråga mig inte varför.
Tags: Hamburgare, tillsatser i maten
Posted in Matlagning 2.0, Räfst och rättating i köket | 1 Comment »
February 3rd, 2010
Låt mig säga det direkt, jag misstänker att ledordet för 2010 blir hypokondri. För det kan vara så att januaris halsfluss och maginfluensa bara gått över till en riktig influensa med feber och muskelvärk nu i februari.
Men det kan ocksÃ¥ ha varit ett allvarligt misstag att gÃ¥ och se “Bright Star” i lördags.
Allt började dock på Sturehof. Mariancila var i stan. Vi åt brunch. Hon anka, jag sej med saffranskokst fänkål. Och så hade vi ett förvirrat samtal om filmen som hon valt och som jag blandat ihop med Jeff Bridges senaste.
“Bright Star” är berättelsen om urfattige poeten John Keats, hans romans med 18-Ã¥riga Fanny Brawne, om hans sjukdom och död i tuberkulos vid 25 Ã¥rs Ã¥lder och filmen är väldigt vacker och väldigt sorglig och biograffolket är lite okänsliga när dom tänder för snabbt pÃ¥ slutet innan vi hunnit rätta till anletsdragen.
Ofta brukar välmenande människor varna för vissa filmer, men då är det alltid våldsamma filmer som påstås ha ett negativt inflytande på oss som ser dem. Jag tycker dock att det här är en verkligt farlig film för jag uppvisar alla symptom på tuberkulos nu några dagar efter att ha sett den. Jag förstår verkligen varför Keats bildade skola. Viktorianska England ansåg att en seriös poet inte kunde väga över 45 kilo, vackra unga män som Byron, Shelley och Tennyson tävlade i att vara tärda och olyckliga och dö i förtid på de mest romatiskt utstuderade sätt. Vackra flickor tillbringade större delen av sina liv med att vandra ensamma på vindpinade hedar och sörja dem. Han hade kort sagt ett väldigt dåligt inflytande.
Jag hade tänkt föreslå att filmen borde barnförbjudas, men om det inte varit för Mariancila hade jag varit yngst i salongen.
Vi stapplade dock hem till mig genom snön, grillade var sin liten vÃ¥rkyckling fylld med selleri och bäddade in oss i var sin soffa för “Red Riding”-trilogin, men inte ens sex timmar regn, köld, nedlagda industrier, polisbrutalitet, korruption och övergrepp pÃ¥ barn lyckades förtränga “Bright Star” – en mycket skadlig film.
Tags: Bright Star, hypokondri, John Keats
Posted in Bacon pÃ¥ krogen, Lagat där hemma, Läst och sett | 4 Comments »
January 31st, 2010
Jag har en personlig admin-dag där jag fixar en massa deklarationer och rapporter och redovisningar som blivit liggande och jag äter lunchen framför datorn. Den består av en vanlig två-för-15-kronor-mozarella och ungnsrostade solmogna sicilianska tomater som blev över från middagen i går och trots att det inte på något sätt är stor kokkonst är det riktigt bra eftersom tomaterna är så fantastiska.
Här är ljudspåret.
Tags: caprese
Posted in Lagat där hemma | No Comments »
January 31st, 2010
Landet BrunsÃ¥s pÃ¥pekar hur fad-driven den svenska matkulturen är och hur fort en vurm för udda styckdetaljer gÃ¥r frÃ¥n nÃ¥got exklusivt till att bli husmanskost. För oxkind tog det väl knappt tvÃ¥ Ã¥r och dÃ¥ kan man ju undra vad dom gör med resten av oxarna nu när det enda folk vill ha är kinderna. För dom gör väl nÃ¥got av dem? Vi kanske fÃ¥r se produkter av typen “oxkindstyckat högrev”.
När döttrarna var smÃ¥ lagade jag en oxsvansgryta och när dom Ã¥t sa jag “Tänk vad synd det är om de små kossorna som inte har nÃ¥gra svansar nu” och dÃ¥ fick jag en svart blick av hustrun och nÃ¥gra timmar senare satt Monica och dinglade med benen och sÃ¥g dyster ut och när vi frÃ¥gade hur det var fatt sa hon “Jag tänker pÃ¥ kossorna. Inga svansar har dom. Och blodet rinner. Och dom fryser” och dÃ¥ fick jag en svart blick till av hustrun när hon la armen om barnet och förklarade att det nog inte var som pappa sa.
“Näha, hur är det dÃ¥?”
“Dom har nog ätit upp resten av kossorna ocksÃ¥.”
“HAR DOM ÄTIT UPP RESTEN OCKSÃ…!!!”
Och jag trodde att jag såg en militant vegan födas där och då, men hon verkar ha klarat sig relativt oskadd från sin fars pedagogik.
Det kräver sin sång.
Tags: oxkind, styckdetaljer
Posted in Directors cut, Life of Bacon | No Comments »
January 30th, 2010
När jag säger till hovmästaren att jag letar efter ett sällskap undrar hon med lite fruktan i rösten om dom är journalister.
Ja, det är dom. Det vill säga en del av dem är det fortfarande. Och det är den gamla journalisthögskoleklassen som har sin årliga middag på Wasahof och eftersom jag är sen får jag pressa ner mig mellan borden och i stort sett tigga till mig min råbiff. Ta den halstrad så får du fries till säger Åsa och beställer in en San Miguel 0,0 till sig själv.
Årlig och årlig förresten, vi inledde traditionen förra året och det verkar som alla var förvånade över att det var så sjukt trevligt att ses igen. Och det är det nu också där jag sitter inklämd mellan Sveriges mest framgångsrika förlagschef, en kriminalpsykolog som just behandlat en av Sveriges mest kända seriemördare och en tidigare programledare på Fyran. Håll med, mixen öppnar för oanade möjligheter till middagskonversation men det är Sören som stjäl showen genom att vara mästare på dialekter. Han kan tala tjeckiska med exakt den brytning som en kines har efter tre år i Prag och är den ende jag vet som kan skilja nyanserna i den småländska som talas i Finnsjö från den vi talade hemma i Högsby en mil bort. Kanske inte världens mest kommersiella skill, men oslagbart som partytrick.
Vi har redan bokat nästa års middag.
Här är en sång att hålla stämningen uppe med tills dess.
Tags: JHS, restauranger i Wasastan, V77, Wasahof
Posted in Bacon pÃ¥ krogen, Vänner och Fiender | No Comments »
