Det blev lite för många högar för mig

May 2nd, 2015

piegrl pingis leggz lighthouse marilyn minen mistsheep moscow nymfbad nystreet2015-05-01 12.23.512015-05-01 12.23.59

Vi hämtar Johanna från tåget. Hon kommer ut från Möllan och vi ska rå om henne ett dygn. Sedan tar Möllan över igen.

Hon har just lagt ner sitt band och hon skulle vilja ha hus här men säger att hon bara ska gifta sig rikt först.

Jag pekar ut husen och berättar vem som bor där. En kille som är landets främste expert på datasäkerhet och som kanske eller kanske inte pensionerat sig. En byrådirektör på skolverket. Basisten i legendariska malmöpunkarna Problem. Rosentalibanerna. En före detta ams-chef. En före detta finanschef på ett maktbolag. Han som skapade Scan. Hon som producerar TV. En före detta etableringschef på IKEA. En före detta marknadschef på en livsmedelsjätte. Och på gården där borta, Internets svärfar.

Vi åter pizza på Apotekarens Trädgård. Honey och Johanna delar en margherita på glutenfri botten. Bebisen och jag en bianco med potatis och pancetta.

Vi åker och handlar rapsolja på en gård i Gunnarshög, någonstans mellan Hammenhög och Arnshög och jag säger att det är för många högar att hålla reda på, det är därför jag inte hittar.

Gårdsplanen är gigantisk och butiken sprillans. Vi är enda kunderna och tjejen bakom disken kommer in på ett sätt som får det att kännas som hon suttit på lagret och hånglat med någon av drängarna när vi kom och avbröt. Lite irriterad och generad på samma gång.

En väldigt gammal man kommer utstapplande ur bostadshuset och vi kör snabbt, innan han hinner börja orera över att vi ställt oss på handikapplatsen. Man brukar kunna göra sånt här ner. Om någon gnäller säger man bara att man är stockholmar och att det är att likställa med att vara förståndshandikappad och då skrattar lapplisorna och river böterna.

Jag har varit med om det flera gånger.

Musik på det.

                                        .

No tags for this post.

På åkern bredvid står pianot kvar

May 1st, 2015

whitegrl volvogrls sleepkids smokzgrlz spotbanana stoneh tankgirl ufoabduct umbrellalndn walkwallIMG_4840IMG_4842IMG_4843IMG_4845IMG_4849IMG_4851

Vi har något vi kallar Österlenkoman. Den kommer andra kvällen här nere. Första kvällen är man alltid stressad och har stan kvar i sig och körningen ner i kroppen men andra kvällen lägger man sig tidigt och somnar i samma ögonblick som huvudet träffar kudden och sedan vaknar man ett halvt dygn senare efter att ha varit i ett svart drömlöst hål någonstans.

Honey drar på bebisen galonbyxorna, greppar maskrosjärnet och säger Kosläpp!

Det varar så länge det finns några maskrosor kvar i gräsmattan.

Helvete vad mycket lärkor det är där uppe ovanför oss.

Vi vispar ihop en sallad på kycklingresterna och sedan åker vi hem till mina gamla grannar Hasse och Gittan och dricker luwak som är det där kaffet där små djur har ätit och sedan bajsat ut bönorna. Alla blir lite besvikna för det är i princip bara ett väldigt milt kaffe men vi enas om att mildheten är grejen.

Sedan plockar dom fram husets vin. Husets vin är gjort i huset på druvor dom odlat bakom huset. Dom har ett tiotal stockar och får ut ett tjugotal flaskor och Hasse braskar men det är faktiskt ett riktigt hyffsat vin nature. Lite mjukt och lätt trots att det är väldigt mättat av färg, och som alla naturviner, mera druvnära än vad man är van att viner ska vara.

Vi dricker upp flaskan, pratar lite med grannen som har ett piano stående på ägorna och så tar vi småvägarna hem.

Musik på det.

                  .

No tags for this post.

Nere på Österlen igen

April 29th, 2015

outlookNY pinkcig scarface scarlet tankstop trainride trig1 walkballon wavemountain leandack tankfull

Det blir en lång körning genom natten.

På väg mot Kristianstad frågar Honey om jag behöver något och jag säger att en negroni skulle sitta fint. Finns det något ställe efter vägen som kan göra sådana?

Oklart.

Brösarps Gästis är mörkt och nedstängt.

Där passerade vi Kivik. Jag säger att här framme kan vi ta till höger och åka till kusin David eller till vänster till Ulf Lundell och båda klarar troligen av att blanda bra negronis.

Svärfar sover.

När vi vaknar skiner solen över åkrarna, lärkan slår sin drill i skyn och i fjärran är Bornholm omgivet av fartyg och sånt och bebisen är på sitt absolut bästa och mest underbara humör.

Honey hittar en stor lokaluppfödd kyckling inne i stan, plockar en hink nässlor och så hittar hon vi flaska Collavery längst inne i kylen och så är vi igång.

Musik.

                                            .

No tags for this post.

En lång nattkörning söderut väntar

April 28th, 2015

1swcar IMG_4708 mcgirl nightdrive policecar tornado ufonroad uwwalk walkdist wincar 1carpizza 1bilsemester

Louis C K har en rutin om allt som måste göras innan han kan åka med familjen på semester och förberedelserna slutar när allt är packat i bilen och han stänger dörren för sin fru och vandrar runt motorhuven till förarsidan för att sätta sig bakom ratten och den vandringen säger han, den är min semester.

Nu åker vi.

Nattkörning över småländska höglandet är min OS-distans.

Musik på det.

                                     .

 

No tags for this post.

Nej, hamburgare är inte en hårvårdsprodukt

April 23rd, 2015

bananamourslingshot memine nyglasses seajump turtledive underskirtzz walksomke valleygirl yellowblackIMG_4711IMG_4714IMG_4721IMG_4723

Jag försöker förklara det för bebisen.

Hon kunde inte bry sig mindre.

Hennes mamma konstaterar att den tiden när vi utan större problem kunde ta henne på restaurang för att äta mat, den är nog förbi och nu är det nog så att vi är helt beroende av att omgivningen fokuserar på hur sjukt söt hon är och har överseende med resten. Plus att bordsgrannar bevakar sina kläder, väskor och väljer att ha allt mitt på bordet.

Golvet är bäbins.

Vi är på Griffins där Arla lanserar två nya hamburgerostar inför grillsäsongen och Christian Hellberg bjuder på tre olika sliders som han komponerat. Den första är en burgare på putsbitar av entrecot med blåmögelost, baconmajonäs och portvinskokt lök och den är både speciell och grym. De andra är en viltburgare med sidfläsk, timjan och enbärskräm och så en kycklingburgare men en chilimajo. Och ja, de är goda burgare men de kan inte jämföra sig med den första och osten försvinner lite i helheten.

Christian kommer förbi och ber om vår feedback. Jag säger att baconmajon har hon i håret, chilimajon har jag över framsidan av min skjorta och den portvinkokta löken har hon fått in innanför sina kläder och nu har hon portvinskokt lök på ställen där ingen ska behöva ha portvinskokt lök. Frånsett det var det dock utmärkt.

Båda ostarna finns i handeln från vecka 20 och se till att ni får med broschyren med Christians recept.

Musik mina vänner, som Plura skulle ha utbrustit.

                                                                                                                 .

No tags for this post.

Det låg en bok där i en goodiebag

April 21st, 2015

fiskarfolllowwateranoukabfoldcatbuneatmeeggbreakfirehairIMG_4673 IMG_4675 IMG_4677 IMG_4678 IMG_4680 IMG_4681

Det var ett väldigt konstigt event för något norskt el-bolag med miljöprofil och jag begrep ärligt talat inte riktigt varför vi var där men dom bjöd på grönsaksjuicer och en nudelsallad och hade Renée Voltaire som inbjuden talare.

Bara liksom för att förvirra och göra allt ändå otydligare hade dom chips och Coca Cola också och skålar med små gröna gelegrodor, kanske för att någon kände att det gröna stod för miljö. Vad vet jag. Vi satte oss längst bak och vi satte i the Rock n Roll Hall of Fame en trappa ner i Abba-museet.

– Vi kunde väl ha fått var sin Bennyburgare, sa Honey medan bebisen tog över tillställningen och charmade alla. Hon fick till och med ett omnämnande i introduktionen. Bebin alltså. Hennes huvud är snart lika stort som mitt.

Det var första gången jag hörde Renée Voltaire. Modevärlden är full av regler, rätt och fel, stänghet och förhållningssätt. Inredning däremot handlar bara om att det ska bli snyggt och trevligt och där finns inget rätt eller fel. Och Rene Voltaire är en inredningsperson. Ooooh, jag tycker ni ska prova. Testa det här. Man kan göra si eller så. Det här gillar jag. Det där fungerade inte för mig men låt inte det avskräcka er från att testa för ni kanske gillar det. Ge det en chans. Pröva. Varför inte.

Vi blev lite kära, men attityden går inte hem överallt.

En dam ställer sig upp och fräser “Hur kan du göra mandelmjölk, vet du inte hur mycket vatten som går åt för att odla mandel!” Ööööh nä.

“Kinesiska chiafrön! När vi har så mycket fina inhemska grönsaker som potatis! Kina är verkligen en no-no!”

Det var då jag började se mig om efter en bennyburgare.

När vi kom ut hade det just regnat.

Vi tog dagens sista djurgårdsfärja till Slussen och regnovädrets mörka moln hängde som en tillrättavisning över Gamla Stan.

Köp Renées bok. Den är ganska underbar och förlåter en hel del.

Fast ni behöver inte om ni inte vill. Den fungerade för mig dock.

Den här också.

                                                        .

No tags for this post.

En del flickor är större än andra

April 20th, 2015

brkfastart2art5biggirlsblackravensbokstupbottomfiskb-reelIMG_4691IMG_4700 IMG_4693 IMG_4696 IMG_4697 IMG_4699

Jensan kallar koreansk mat chosefri och rättfram.

Det är på pricken. Jag tror aldrig jag varit på något ställe i världen där vanlig mat ser så god och inbjudande ut.

Och Jensan, det är han den där killen i glasögon och bångstyrig lugg på omslaget som inte ser så där värst koreansk ut.

Han skriver väldigt bra och det här är på flera sätt mera en kokbok att läsa än en att laga mat ur, bland annat för att all asiatisk matlagning kräver att man ska kliva in i ett helt nytt ekosystem av råvaror, kryddor, såser, verktyg och tillbehör. I Koreas fall är det främst kimchi som man helst ska göra själv men som tar ett par veckor att få till. Får man till den blir den fantastisk men det krävs mer än kål, chili, ingefära, vitlök och jäsning. Den bästa kimchi jag ätit har varit just hemgjord av min koreanska yogainstruktör men jag har ätit den som hennes gamla koreanska mamma gjort också och mamma har en hemlig ingrediens – spad från surströmming. Den var – ahem! – speciell!

Den koreanska mamman är dessutom väldigt präglad av de svåra åren efter koreakriget och det finns en massa saker som hon vill ha på det sätt de var då, inte så som de är nu. det betyder bland annat att hon vill ha chilipasta som är ett par decennier gammal så att den oxiderat och blivit alldeles svart. Återigen är smaken – ahem! – speciell.

Någon sa att koreaner är asiens finnar. Lite större och bullrigare än kineser och japaner. Och likheterna finns där. En kille jag satt bredvid på ett plan från Seoul en gång berättade att de båda språken faktiskt är släkt, inte så att man förstår varandra men de tillhör samma språkfamilj med ett ursprung någonstans i Altaibergen i en dimmig forntid.

Men nu kom vi väldigt långt bort från Jensans bok. Köp den och börja med kimchi. Det är för Korea vad ketchup är för USA fast mycket trevligare. Korea ÄR kimchi och faktum är att landet är insvept i en miasma av kimchi. Man kan se den när man kommer in för landning. Den ser ut som ett lager av smog upp till 4 000 meters höjd men den är inte någon smog, det är bara kimchidoft.

Love it!

Nu spelar vi något passande på det.

                                                .

No tags for this post.

Det kom en bok med posten

April 19th, 2015

lightray lover meditera missipissi moonnude nytimes pacbed posten knickers letsdancevide5IMG_4683IMG_4689IMG_4684IMG_4685IMG_4686IMG_4687IMG_4688

Det har kommit några kokböcker vi tycker väldigt mycket om senaste tiden.

Först var det Videgårds sichuan-kinesiska som jag redan lovsjungit och gärna lovsjunger en gång till trots att jag försökte laga två rätter ur den och misslyckades med båda så totalt att det raserat mitt kökskinesiska självförtroende för lång tid framåt. Och ja, jag vet, man ska aldrig improvisera eller ta till från höften när det handlar om kinesiskt. Den ena rätter hade nog varit om om den inte blivit för salt, men den andra var ett ohjälpligt klusterfuck.

Så vi ägnar oss åt Köttbonden i stället.

Vi tillhör de lyckliga som fått chansen att köpa hans kött. En låda från Mårdstorp med fem kilo udda styckdelar från en sexårig kviga som hette Berta och vi pratade faktiskt om det så sent som i går, om tacosen vi gjorde på ribsen och att det troligen var det godaste kött vi någonsin ätit.

Om det är så att kött är det nya vinet, det vill säga att det är val av kött, kunskap om kött, om uppfödning, foder och styckning, kunskap om hur man lagar och serverar kött som mer än något annat är det som anger din status vid matbordet på det sätt som kunskap om vin gjorde på 80-talet, då är det här kanske den bästa bok du kan skaffa just nu och det inte enbart för att det är så bra recept i boken, recepten är verkligen toppen, utan ändå mera för den väldiga kärleken till de här djuren som man först föder upp och sedan tar hand om.

Honey läste. Hon konstaterade stilla hur fin den var och så var hon tyst en lång stund medan hon läste vidare och efter ett tag sa hon att vi måste börja äta bättre kött, att vi får äta mindre kött och kött mera sällan och att vi får låta bli att äta kött över huvud taget om vi inte kan få tag på sånt här kött.

Jag bloggade om den där lådan då när vi fick den. När dom höll på med boken hörde dom av sig och frågade om dom fick citera bloggen men nu hittar jag inte något citat i boken. Det gör inget. Jag hoppas bara att jag får stå kvar på maillistan så att jag får chansen nästa gång dom har lådor att sälja och en bil ska gå till Stockholm.

Det skulle vara så väldigt väldigt tråkigt att inte få chansen att äta det här köttet en gång till.

Please!

Musik!

                                                                      .

 

No tags for this post.

Möt mig i Gamla Stan

March 25th, 2015

eggface alfabetcity alice apl2 bacode badtjej bananas baby apreolbat dogshitIMG_4246IMG_4249IMG_4251IMG_4253IMG_4255

Han föreslår en lunch på Pastis och lunch på Pastis är vad det blir.

Först säger vi tolv, sedan ett och slutligen kvart över.

Pastis är det där stället som känns som en liten liten bit av ett Paris som kanske aldrig existerat på riktigt men det är många som pratar franska och sällskap av väldigt gamla människor som känns som stammisar.

Mitt sällskap, han är tre dagar från lanseringen av ett projekt som pågått i tre år och hittills krävt 50 000 timmar programmering så vi pratar om något annat, typ skilsmässor, relationen till exen och hur man gör med relationen till barnen som hamnar mitt i det hela.

Jag äter råbiffen, han det confiterade kycklinglåret. Det är väldigt franskt.

Vi pratar medias framtid och han säger att alla tecken är att det kommer att bli en fullkomligt srtålande framtid för media och då i synnerhet TV och video, men att det inte betyder att framtiden med automatik kommer att bli lika strålande för dagens mediaföretag. Och jag säger att det nog är en vettig sammanfattning från någon som sett båda sidorna.

Jag erbjuder mig att ta notan men han säger nej, låt mig. Jag har ändå servrarna på kortet så det kan ändå inte bli värre än det är.

Musik på det.

                                                     .

 

No tags for this post.

Någonting att kasta i vår glödheta wok

March 23rd, 2015

egypt gun gungorna honkers paris pillowws redleg regn seafarwell tokyo2vide5vide6vide1vide3IMG_7300

Killen i kinesbutiken visste förstås precis vad han gjorde för han frågade noga ut mig vad för spis vi hade innan han gav mig den wok han tyckte vi skulle ha och förklarade hur man skulle sköta den.

Det märks. Den börjar faktiskt glöda på induktionshällen om man inte passar den.

Honey är överlycklig och säger att för första gången kan hon laga wokat som faktiskt smakar wokat och inte kokt.

Och så hittar jag henne till sängs med Videgåprds kokbok och hon lyser och säger att den är underbar och att hon faktiskt kan tänka sig att laga allting i den.

Så där satt vi några timmar senare och vi diskuterade vilken kinesrätt som var i mest behov av en varumärkeskonsult, “vattenkokt fisk” eller “kyckling med underlig smak”. Honeys kandidat är “eldexploderande njurblommor”. Vi hittar några till som är tänkbara kandidater, “fiskdoftande aubergine” och “myror som klättrar i ett träd” och det kan förefalla som sjukt konstiga namn, men ärligt talat, i jämförelse med “sjömansbiff”, “pytt i panna”, “Janzons frestelse” och “flygande Jakob” kan de bara ställa sig i ledet.

And here we go!

I går eftermiddag var hon nere på Kina Li och kittade upp sig.

Musik. 20 år sedan idag.

     .

No tags for this post.

Bloggtoppen.se