Hon föreslår en middag med mamma.

Jag tar två djupa andetag och säger ok.

Jag tror jag överlevde.

Fast det kan vara som den där gamla historien om samurajen som riktar ett vÃ¥ldsamt hugg mot fiendens hals varvid fienden säger “Ha, du missade”. SÃ¥ samurajen säger “Skaka pÃ¥ huvudet!”.

Vi har så mycket som talar mot oss, inte minst det faktum att vi kommer från olika sidor av Götgatan. Men som Leonard Cohen envisas med att sjunga, the odds are there to beat.

I vilket fall som helst tyckte jag det var sjukt trevligt. Vi satt på deras home turf. Jag tog en aperol spritz, hon en Moretti och mamma ett glas nebbiolo. Skaldjurspizzan var min, pastan med langust hennes och den ungnstekta vårkycklingen mammas och när kalla vindar svepte ner längs Brännkyrkagatan svepte kvinnorna filtar runt sig och kröp upp mot väggen.

Långa stunder kändes det som jag var den som var minst nervös. Någon som jag inte fäster för stort avseende vid längre brukade hota att mamman skulle spetsa mig på en Sabatier-kniv om hon fick chansen, men jag var aldrig särskilt orolig för mamman har Kyocera-knivar och dom är inte särskilt bra att spetsa folk på.

Så jag tror jag överlevde.

Dock, jag har inte skakat på huvudet än.

När jag kom tillbaka från pojkrummet hade dom flyttat in och satt sig i baren.

Jag förmodar att Brännkyrkagatans vindar kan ha den effekten på kvinnor.

Hon frågar om jag inte kan ta henne till Calexico ikväll?

Dessutom, hon har gjort plats i en av sina garderober för mina krispiga vita skjortor och frågar varför jag inte hängt in några. Jag säger att jag tänkte göra det i tisdags men lät bli eftersom hon hade middagsgäster och jag tänkte att det kunde upplevas som ett demonstrativt revirpink. Inte för att jag principiellt har några hämningar när det gäller demonstrativa revirpink men jag försökte nog vara hänsynsfull.

Här är dom dock.

Och ja, jag kan ta dig till Calexico.

Typ så snart vi klätt på oss.

Vi sitter ute. Vi dricker frozen tamarind margheritas. Deras guacamole är helt ok men cevichen är att dö för med chili och koriander i massor.  Vi tar en omgång margheritas till och äter soft tacos, hon med grillad biff och jag med långkokt biff. Hon säger att de luktar precis som på ett ställe i New York som hon älskar och så läxar hon upp personalen för att allt är för billigt och frågar om hon kan få boka ett bord för resten av sommaren men det verkar som de inte förstår svenska.

Efteråt tittar vi in till Dimman och Oskar på Judit & Bertil.

Vi har en liten konflikt att ta hand om Dimman och jag, sedan typ fem år tillbaka. Jag vet att jag omöjligt kan vinna den men det betyder inte att jag tänker ge upp bara för det och titta, hon tar deras parti!

Kom söndag och vi svennar eftersom vi är mycket bättre på att spela svennar än att försöka spela gangsters.

Jag frÃ¥gar varför vi aldrig grälar, typ inte ens om vilken kö till kassorna pÃ¥ Plantagen i Bromma vi ska ställa oss i. Hon säger att hon inte tycker det finns nÃ¥got värt att brÃ¥ka om och jag säger, “inte ens vilket spÃ¥r pÃ¥ Daft Punks nya som är det bästa?”

Hon säger att hon glömt att jag tar allt hon säger på allvar.

“Blodigt baby, jag tar det pÃ¥ blodigt allvar.”

…är vi hungriga och gÃ¥r pÃ¥ det där nya tapasstället som ersatt det där nya hamburgerstället i gamla Bar Järnet. Cultur.

Jag förklarar för henne att jag var skeptisk när vi började ses igen för det är sällan man kan gå tillbaka till något, men nu är jag väldigt lycklig för att det utvecklats till något helt annat än vad det var förra gången, något större och mycket bättre.

Hon tar en moule, rynkar på näsan och säger att dom är slemmiga. Och hon använder en liknelse jag omöjligt kan publicera.

Jag förklarar att musslorna inte har någon betydelse för jag är upp över öronen förälskad i henne och så beställer jag en aperol spritz.

Hon berättar att när vi sprang pÃ¥ varandra pÃ¥ Cajsa Warg i julruschen rusade hon direkt runt hörnet, köpte cigaretter och sedan storgrät hon i tvÃ¥ dar. Jag hÃ¥ller om henne och säger “älskling du borde hört av dig och sagt nÃ¥got” men hon förklarar att det var precis som Gessle sjunger att här kommer alla känslorna pÃ¥ en och samma gÃ¥ng och sÃ¥ frÃ¥gar hon om inte jag grät lite ocksÃ¥, i varje fall inombords. Jag säger att det var alla känslorna hos mig ocksÃ¥ men att jag inte minns nÃ¥gra tÃ¥rar just dÃ¥ och att jag är rädd att just där och dÃ¥ hade jag skrivit av henne som nÃ¥gon som kommit undan. SÃ¥ fel hade jag.

Hon säger att det är alldeles för mycket citron på gambasen. Katastrofalt, näst in till oätligt, mycket.

Jag säger att mina korv i bröd – salsiccia respektive merguez – var helt ok, men ja, du har rätt om citronen. Och ja, jag är väldigt väldigt lycklig med dig just nu.

Vi sitter på utedäcket och delar en slim.

Taxin hem hade glastak och månen lysta ned på oss två.

Jag är osäker på om vi väntade tills vi var inne i lägenheten innan vi började slita kläderna av varandra.

 Det är något visst med studiomusiker, eller hur!